Bengt Mauritzson

Måste bara ännu en gång kommentera händelser vid Snäckebacksskolan i Ronneby. Nu gäller det polisen.
Någon eller några hade under helgen slagit sönder en fönsterruta på nämnda skola. Tilltaget polisanmäldes och vips kom det en piket med inte mindre än tre (3) poliser som skulle undersöka skadan! Tre poliser för en (1)fönsterruta!
När biträdande rektorn vid samma skola behövde komma i kontakt med en polis, när en elev misshandlats, ja, då fanns det inte en enda polis att uppbringa!
Visst är det underligt! Eller var det bara en tillfällighet. Var det ingen tillfällighet får vi väl göra som man gjort i Olofström - bilda en grupp som kräver polis på plats.

 " För ung att dö. En mördare och hans bödel. Om en av de sista avrättningarna i Sverige". Förlag: Prisma.

Författaren Christer Isaksson, med rejäla rötter i Ronneby, har bett mig rösta på den här boken. Varför? Jo, den är nominerad till att bli årets bok om svensk historia! 
En begäran som är synnerligen lätt att efterleva. Gör det du också. Har du inte läst den får du lite hjälp här:

 En mördare och hans bödel

Den 5 juli år 1900. På årets varmaste dag halshöggs den unge pojken Julius Theodor Sallrot på fängelsegården i Karlskrona. Det var den första avrättningen på sju år. 1900-talets första. Att det nya seklet redan var utnämnt till Barnens århundrade hjälpte inte. Den nya strafflagen och tanken att avskaffa dödsstraffet valdes bort när kungen vägrade nåd och tänkte på hämnd.

Alla som hade protesterat mot dödsstraffet, skrivit på resolutioner, agerat i riksdagen och trott att dödsstraffet i praktiken var avskaffat fick fel. Till och med bödeln hade fel. Han hade sparat blodet på eggen och skaftet på sin korta handbila från avrättningen 1893 för eftervärlden. Nu fick han använda den igen.

Stämningen på fängelset och fängelsegården var tryckt. Fängelse-direktören och hans personal hade länge varit emot avrättningen. Bödeln grät efter sitt hugg. Bödelns son var lika gammal som den avrättade. Som assistent var det hans uppgift att hindra Sallrots huvud från att rulla av schavotten och bort till åskådarna. Yng-lingen kände hur det snörpte och drog ihop sig i bröstet.

Tidningarna skrev dagen efter att den avrättade Theodor Sallrot var den som hade uppträtt mest värdigt och lugnast av alla. Men fängelsepersonalen och myndigheterna i Blekinge skulle få sin hämnd. Efter avrättningen bröt de mot alla regler som gällde för avrättade personer. Ynglingen fick en värdig begravning och tjugo år senare var fängelsedirektören med om att avskaffa dödsstraffet. Det hjälpte dock inte den avrättades familj. Theodor Sallrots far och mor, välsedda handlare och missionsförbundare med egen söndagsskola, drevs iväg och brodern fick ge upp sin karriär. Theodor Sallrots avrättning drabbade många.

Christer Isaksson är författare och journalist.

Straffet utdömdes för att Theodor mördat en järnvägstjänsteman (kollega) vid järnvägsstationen i Johannishus. Theodor hade tidigare tjänstgjort en kortare period också vid Bredåkra järnvägsstation.
Vill du rösta på boken är adressen den här:
http://www.svenskhistoria.se/arkiv/922.html

Boken har tidigare tilldelats Svenska Deckarakademins specialpris 2007!

  Här sitter en politiker och dricker kaffe! (Ville inte vara med på bild)

Scen 1: Jag kan bara inte låta bli att gratulera invånarna i Karlskrona. Ni kan ju verkligen skratta er lyckliga som har en sådan underhållande politisk ledning.Man kan med fog påstå att ni får ett roligt revynummer uppspelat varje dag. Nyårsrevyn är för länge sedan överspelad. Nu skriver politikerna själva manus och spelar dessutom alla ledande roller.
Ta dagens (fredag 22.2) som exempel. På bild i BLT agerar folkpartisten Jan-Olof Petersson avspänt och ledigt som om han aldrig gjort något annat än att spela teater. Nåja revy.
Scenen är hur enkelt uppbygd som helst. Han sitter vid ett bord. Framför honom står en kaffemugg och han har några böcker staplade på varandra. En handskriven skylt talar om vad scenen gäller:
" Här sitter en politiker ! " Märk väl, utropstecken också på slutet! Suveränt.
Bländande underhållning. Det behövs inga ord. 
Jag tror att jag har underskattat kulturchefen i Karlskrona. Det lär vara hans idé att använda ledande politiker till installationer av detta slag runt om i kommunen.

Scen 2: Jag tycker synd om politikerna och invånarna i Karlskrona. När alliansens politiker nu bjuder ut sig och visar allmänheten att de faktiskt finns, ja, då vill ingen ens dricka kaffe med dem! Eller har deras budskap helt misslyckats. Det måste ha klickat i kommunikationen.
Det står på en skylt att "här sitter en politiker", men det borde kanske också ha stått att politikern är talbar!
"Här sitter en politiker". Jaha! Vad då? Här sitter Stefan Karlsson. Här sitter en tjej! Här sitter en arbetslös!
Dessutom tror jag det har klickat på ett annat sätt också.
Det kommer nämligen ingen och talar med politikern och det är naturligtvis inte roligt.
Men då säger politikern att det är kaféet som bär ansvaret för att man ska göra reklam. Tala om att " här inne sitter det en politiker".
Men kaféägaren hävdar att det är politikern som ska göra reklam och tala om att han sitter här inne vid ett bord.
Hur lockande är det? Vem fan vill gå in på ett fik bara för att titta på en politiker. Då behövs det många koppar starkt kaffe och det får man väl betala själv. Alltså onödigt att utsätta sig för den frestelsen.
Inte ens en kopp kaffe kan man komma överens om i Karlskrona.

Om inget graverande inträffar är förmodligen detta mitt sista inlägg, som handlar om den misshandlade pojken på Snäckebacksskolan i Ronneby.
Syftet med mitt inlägg har uppnåtts, att få offentlighet åt händelsen men också förhoppningsvis få skolledningen att inse hur den ska agera vid eventuella framtida fall.

Tack vill jag också säga till signaturen HPT (se under förra inlägget) som har helt rätt. Hur ska eleverna uppleva verkligheten och uppsatta regler om inte ens skolledningen vill efterleva dem?

Jag ledde för ett antal år sedan en debatt i Knut Hahnsskolan där diskussionen just handlade om att efterleva uppsatta ordningsregler.
Märk väl, det var eleverna som efterlyste handlingskraft hos lärarna. Inte tvärt om.
- Vad ska vi ha regler till när lärarna inte vågar använda dem, sa flera elever!
Lärarna hade ingen bra kommentar till påståendet.

Jag måste också förmedla några allvarliga synpunkter från en person som skrev till mig i går.
Personen ifråga berättade att han/hennes barn tidigare blivit misshandlat vid en skola i Ronneby. Inte heller då anmälde skolan det inträffade till polisen. Först sex timmar efter att misshandeln ägt rum ringde skolledningen till föräldern och berättade vad som hänt. I det läget var det slagna barnet helt okontaktbart.
I det fallet försökte tom. polisen övertala föräldern att inte göra någon polisanmälan!!
Eleven, som slagit, var redan på glid i samhället och polisen ansåg att en anmälan skulle göra mer skada än nytta!

Till sist - tack för alla synpunkter och inte minst för alla goda uppslag och tips jag har fått. Det är inte enbart inom skolan det händer anmärkningsvärda ting. Jag lovar att återkomma. Du har min e-postadress längst upp.

Tack Sydöstran och Jens Svensson som följde upp mitt blogginlägg om misshandeln på Snäckebacksskolan i Ronneby. Däremot anser jag att du slarvade en aning med att inte gå vidare. Du stannade vid att ställa rektorns upplevelse (han var inte ens närvarande på skolan) mot mina uppgifter. Det är okej i sig, men en aning fantasilöst. Du är förlåten eftersom jag ändå fick synnerligen bra uppmärksamhet och rekordmånga besök på min blogg.

Tack Nils Ingmar Thorell, fp och ordförande i Förskole- och grundskolenämnden som i går kväll (tisdag) ringde för att få ytterligare information om misshandeln. Du förklarade då också vilka regler som finns, nämligen att skolan SKALL polisanmäla händelser av den art som det nu gäller. En bra regel som uppenbarligen inte fungerar fullt ut eftersom rektorn i det här fallet har skyfflat över det ansvaret på föräldrarna.

Tack BLT som i dag onsdag gör en riktigt bra uppföljning. Nu bekräftar plötsligt rektorn att något har hänt och han kallar de inblandade eleverna för förövarna!
Dessutom får utbildningschefen Tommy Ahlquist möjlighet att bekräfta vad N I Thorell redan berättat, att händelser av detta slag skall  polisanmälas!
Så här långt är jag nöjd, men inte alls med rektorns underlåtenhet att just polisanmäla händelsen. Han säger i artikeln att " förövarna ska få en andra chans".
Rektorn har istället skyfflat över ansvaret på föräldrarna, som han dessutom indirekt uppmanat att inte polisanmäla eftersom han själv har intagit denna ställning och därmed brutit mot gällande reglemente.
Regler är till för att efterlevas och har tillkommit just för att elever och deras föräldrar inte ska behöva tvivla på hur skolan ser på tryggheten och säkerheten och det var just i denna del jag anser att rektorn brustit.
Det stämmer däremot, som rektorn uppger, att kuratorn kopplades in och hade samtal med de inblandade eleverna som fick lämna skolan efter samtalet.
I gårdagens artikel i Sydöstran ansåg rektorn att jag som bloggare " sitter vid en dator och beskriver Snäckebacksskolan på ett sätt som faktiskt inte är sant!"
Jag hoppas att rektorn vid Snäckebacksskolan snarast tänker om och ser till att fortsättningsvis leva upp till de regler som skolan faktiskt har. Det handlar om elevernas säkerhet och trygghet.
Jag vet vad som låg bakom slagsmålet / misshandeln och det är därför det skulle ha polisanmälts och utretts riktigt av polis.
Rektor hjälper ingen enda, varken personal eller elever genom att försöka tysta ner händelsen genom att inte polisanmäla. Ärendet blir ju då genast offentligt.
Vad ska elever få för uppfattning om skolans ledning om man får läsa och höra att det som verkligen hände och det de med egna ögon kunde se inte har hänt?
Ett litet sparsamt tack slutligen också till Radio Blekinge som i dag fick möjlighet att lite uppmärksamma händelsen eftersom man kunde citera BLT:s artikel!

Vilken härlig vårdag, som gjord för en skogspromenad. Elva plusgrader - i skuggan!
Jag gjorde det jag kände för - tog en skogspromenad i dag måndagen den 18.2.
Efter en halvtimmas vandring ringer telefonen i jackfickan.
Det är Jens Svensson, reporter på Sydöstran.
Han har läst min blogg och han har ringt rektorn på Snäckebacksskolan för att tala om det slagsmål jag beskrev i inlägget nedan.
- Rektorn förnekar att något sådant har inträffat, berättar Jens.
- Märkligt, svarar jag, som vet att ungdomarna som berättade om händelsen för mig i helgen talar sanning. Varför skulle de ljuga? De var upprörda och chockade av händelsen, mest för att rektor eller lärare inte hade brytt sig, inte ens kallat skolans elever till ett samtal.
Jag är van vid att skolpersonal försöker mörka händelser av det här slaget. Jag har arbetat som journalist  i mer än 40 år och företrädesvis då med samhällsfrågor, men jag trodde faktiskt att rektor och lärare hade lärt sig betydligt mer om hur man handskas med händelser av detta råa slag.
Jag har i eftermiddag, efter samtalet med Jens Svensson, kollat ytterligare en gång med eleverna vid Snäckebacksskolan och dom säger spontant så här:
- Lågt mycket lågt av rektorn att försöka mörka denna händelse.
För egen del vill jag säga att ändrar inte rektor eller lärare sin uppfattning om vad som verkligen hänt ska jag i dag förmedla fler detaljer från händelsen som inträffade i fredags tjugo minuter över nio med nästan alla skolans elever som vittnen. Därtill lärare på plats.
En säger en lärare, tog upp händelsen med sin klass. Heder åt den läraren!!
Jag återkommer med fler detaljer!
Det här är viktigt och vill inte personalen kännas vid det inträffade får jag ta en diskussion med skolpolitikerna.

Våldet i våra skolor fortsätter.
I fredags (15.2) slogs en grabb medvetslös på Snäckebacksskolan i Ronneby. Ambulans hämtade honom.
Grabben, som blev svårt misshandlad i en korridor på skolan, går i nian. Två grabbar, båda går i åttan, höll fast honom och en tredje slog honom medvetslös!
Den råa misshandeln bevittnades av såväl många elever som ett flertal lärare.
Det som upprör mig är bl.a. det här:
1) Lektionerna fortsatte som om inget hade  hänt. Ingen samling där skolledningen talade med eleverna om det som inträffat!
2) Massmedia har inte ens nämnt eller skrivit om misshandeln och anser uppenbarligen att våldet vid våra skolor nu är så vanligt och tydligen accepterat att man inte ens tar upp ämnet.
3) Ingen enda tycks ta våldet vid våra skolor på allvar. Ingen ingriper och ingen bryr sig. För många elever var händelsen djupt chockerande. Var finns de omtalade krisgrupperna vid händelser av detta slag?
4) Elever ska inte behöva utstå att bli misshandlade på sin skola. Vem äldre skulle acceptera att bli misshandlad på sin arbetsplats?
5) Biblioteket i Kallinge har krävt att kommunen ska anställa ordningsvakter som ser till att ungdomar inte slåss
med varandra eller stör allmänna ordningen för bibliotekets övriga besökare.
6) Ska skolorna också behöva anställa ordningsvakter för att få slut på upprepade misshandelsfall? Lärare och annan skolpersonal räcker uppenbarligen inte till. Vem tar ansvar? Skolpersonalen? Skolpolitikerna?
Er insats hastar!!

 Samtliga huvudmän i Blekinge vill snarast komma överens om psykvården i Blekinge.


I dag har jag träffat och diskuterat med två herrar som är beskälade av att genomföra en för många utsatta människor viktig fråga - att få kommunal- och landstingspsykiatrin att samverka genom avtal!
Anders Printz är chef för socialstyrelsens NU-projekt som är en direkt uppföljning av Miltons betänkande till regeringen om just samverkan. Anders var förövrigt utredningssekreterare i nämnda utredning.
Fredrik Cederblom är kommunjurist i Danderyds kommun. Även han deltog i Miltonutredningen och är mannen bakom ett uppmärksammat samverkansavtal mellan Sahlgrenska och tre stadsdelsförvaltningar i Göteborg.
Dessa två föreläste i dag inför ett nära nog fullsatt Wämöcenter i Karlskrona.
I diskussionerna, som följde, deltog personal från kommunala psykvården i länet och med samtliga fem kommuner representerade! Även landstingets ledande psykläkare deltog liksom personal från FOU-enheten och tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen.
Ambitionen är nu att Blekinges fem kommuner ska kunna skriva ett hållbart samverkansavtal med landstinget Blekinge. I dag upplever personal hos de olika huvudmännen att det finns hinder när det gäller att finna gemensamma lösningar för psykiskt funktionshindrade.
Förmiddagen ägnades åt föreläsningar och diskussioner medan eftermiddagen innehöll djupare samtal mellan parterna, bl.a. då med förvaltningschefer och ansvariga läkare.
Bland tjänstemän och läkare är viljan i dag stark att nå gemensamma lösningar för att bistå patienter respektive brukare på ett smidigt sätt.
Naturligtvis finns det många fallgropar, men dessa är till för att övervinnas, betonade kommunjuristen Fredrik Cederblom som var sakkunnig ledsagare i just eftermiddagens överläggningar.
Enda negativa synpunkten jag kan ha på den här dagens innehåll är att ingen enda, ingen enda politiker ansåg sig ha anledning delta! Alltid samma visa.
I värsta fall kan detta betyda att processen drar ut ännu längre på tiden. De psykiskt funktionshindrade i Blekinge och landet i övrigt blir under tiden inte färre.
Tjänstemännens och läkarnas ambition i Blekinge är beundransvärd.
För egen del hade jag fått förtroendet att fungera som moderator.

Slå samman SVT och SR lokalt, föreslår Mikael Olsson programledare i SR. Helt riktigt, för i Blekinge är det ändå BLT som gör jobbet åt såväl SVT (Sydnytt) som SR. Högläsning ur tidning är ingen mångfald!


Morgonens s.k. debatt i SVT om föreslagen sammanslagning av SVT och SR blev tunn och intetsägande. Ingen av de många cheferna var där, men på en punkt kom det en liten, liten öppning.
Mikael Olsson, nu progranmledare på SR:s "Konflikt", kan tänka sig ett samgående, men enbart på det lokala planet!
Okej! En bra början, men fortfarande gäller: rör allt annat bara ni inte ändrar på förhållandet i SVT- och SR-husen i Stockholm.
Vi kan ta Blekinge som exempel.
Nu ska tre medarbetare täcka Blekinge för SVT:s räkning medan kollegan SR i samma hus gör samma jobb med betydligt fler medarbetare. Länet Blekinge blir inte större av fler journalister som sneglar på varandra istället för att använda sin egen fantasi och kraft till gräv eller liknande.
Alla talar om mångfald, eget gräv och egna nyheter, men det stannar tyvärr bara vid ord.
I Blekinge är det just nu BLT som gräver/snokar/ och presenterar nyheterna. SVT (Sydnytt) och SR läser upp vad just BLT fått fram och går inte ens vidare.
Det är väl ingen mångfald!

Dags att ta SR i örat och tala om vad som bör gälla!        

                                                                                                                                   

Många tycker säkert att jag som f.d. SR-medarbetare borde hålla truten och inte yttra mig om Christina Jutterströms utspel, att slå samman SVT och SR till ett enda företag. De synpunkterna varken ser jag eller hör.
Förra vd:n i SVT förklarar varför alla, oavsett ålder eller kön, bör engagera sig i denna nu självklara debatt. Hon skriver:  "public service är allas företag!
Det är därför hon nu själv tar till orda i en bok, men också på DN-debatt. 
Naturligtvis är det en självklarhet att dessa två giganter, SVT och SR men också UR blir till ett gemensamt bolag.
Att så ska ske är politikernas sak, precis som Eva Hamilton, SVT:s vd i dag har förklarat. Naturligtvis är hon också positiv till en sammanslagning.
Däremot Kerstin Brunnberg, inkastad vd-överlevare, sätter som vanligt klackarna i marken och stretar emot. Inte alls oväntat och hon drar sig inte heller för att dra den gamla slagdängan ännu ett varv : "tv kommer att sluka SR!"
Skitsnack!
Just SR skulle behöva en rejäl tur med dammsugaren, längst in i skrymslena och under soffor för att inte tala om kravet på ett rejält tvärdrag.
SR är ett bolag som lever kvar med en organisation som för länge sedan har spelat ut sin roll som kraftfull förnyare i konsten att möta nya generationers lyssnare.
Inte ens militären tillåts längre ha en organisation med tre- eller fyrdubbla chefsnivåer. SR intar i dag en särställning här i landet på detta område.
Se vad politikerna har lyckats åstadkomma i besparingar när de väl tog kommandot över just militären. Nu är det hög tid att sveriges politiker vågar ta även SR i örat och sätta sig in i hur fotfolket på just radion sliter efter ideliga besparingar, medan chefskadern förblir orörd.
Slå samman bolagen - sparka onödiga chefer och använd besparingarna till att satsa på just programkvalité av märket public service!




 

Nu är det bevisat igen!
Sverige och svenskarna klarar inte att tävla i musik. Naturligtvis är det schlagerfinalen jag åsyftar.
Istället för att bedöma musik och text röstar svenska folket på artist - av två skäl.
Ålder och ålder!
Äldst röstas fram på grund av kungatitel - gammal dansbandskung. Dansande svenskar är betydligt fler än vad vi kunnat ana.
Yngst röstas fram på grund av just ringa ålder. Flickan kan ju bli något stort! Chips och saft är dessutom billigare för SVT.
I båda fallen var det den äldre generationen som höll telefonen i ett stadigt grepp på lördagskvällen.
Varför skriver jag om detta??
Har ingen bra förklaring. Kanske är det åldern!

 Underhållning i svensk tv har inte utvecklats ett skvatt. Det var t.ex. lika lättklätt i Hylands hörna som nu i melodifestivalen! (Foto: Aftonbladet)

Melodifestivalen är ett säkert vårtecken. Den börjar i dag och slutar när våren är här på riktigt, i mitten av mars.
I stället för utslagna vårblommor i våra rabatter står rubrikerna om melodifestivalen nu som spön i backen. Några exempel redan i dag på eftermiddagen:
" Amy Diamond i nervkramp!"
" Christer Sjögren utskrattad. Handplockar ! sina yppiga danserskor"
"Skakigt genrep för Luuk (programledaren)"
Samma dag, i samma stund, någon annan stans i världen. T.ex. Pakistan där 18 människor dör i terrordåd!

Hemma hos oss, i trygga Sverige, produceras flera rubriker till följd av vårt enda?! nöjesprogram i tv som ska visas först i kväll:
" Jag är förälskad"
" Jag har aldrig knarkat"
" Heta kläder"
" Klarar jag mina ögonbryn är jag jätteglad"
Mest dramatiska händelsen i Sverige i dag, lördagen den 9 februari 2008, är att programledaren i SVT:s sportsändning måste göra något riktigt ovanligt - be tittarna om ursäkt!
TV-producenten valde att visa bilder på utländska skidskyttar i stället för de svenska!!
Tittarstorm utbröt!!
Tänk va tryggt vi  har det och att vi slipper bli upprörda över riktigt obehagliga händelser.
Jag konstaterar dock, mitt i masshysterin kring melodifestivalen, att svensk underhållning, i svensk television, står kvar på samma enkla nivå som på Hylands tid. Det fanns en mellanperiod då Hasse och Tage lät oss vanliga tittare roas och politikerna oroas. Det var tider.
Melodifestivalen är ungefär som dåtidens Hylands hörna, men bara med mer ljus, ljud och fler radio och tv-kanaler.
På den tiden hade tidningarna riktiga nyheter att skriva om. På den tiden var veckotidningar blaskor som dagstidningsjournalister fnös åt.
I dag fnyser ingen åt någon. Melodifestival är hett nyhetsstoff.                                                                                           Fram med knappnålen!!

 Rollatorer (rullatorer) borde ha en egen kassakö!

Naturligtvis har du också upplevt att du har ställt dig i fel kö. Hur smart du än tycks vara är det ändå alltid något som hänger upp sig. 
Givetvis kollar du in hur många varor som finns i respektive korg/vagn, men du kan aldrig veta hur pratglad kassörskan eller kassören är just i den kö du har valt. Inte heller kan du veta hur svårt det kan vara för de framförvarande att få fram slantarna. Inte heller kan du veta vilka kuponger som ska utväxlas o.s.v.
Naturligtvis är du själv inte alltid stressad. Ibland kan det rentav vara en riktig höjdarupplevelse att studera folklivet i just en affärskö.
Men naturligtvis är du mestadels stressad. Jag vet och därför har jag nu några allvarligt menade råd till framsynta affärsidkare.
Förr var det populärt med s.k. snabbkassor. Om de inte redan har slopats så är det dags att göra det och ändra radikalt.
Självscanning ska naturligtvis ha en egen kassa. Även om dessa kassor numera också har långa köer på grund av kontrollerna som måste ske!
Nej, inför en särskild kassa för rollatorer! En kassa för stressade! En för nyfikna där det kan vara fullt tillåtet att lyssna på allt pladder mellan köande och kassör/kassörska.
Dessutom, och här kommer det mest radikala i mitt förslag, inför en kassa för pratglada. Prata med kassörskan hur länge och hur mycket du vill! Ingen tidsbegränsning! 
De två sistnämnda kassorna kan bli svåra att välja mellan, men du avgör själv. Om du bara visste vad en kassör/kassörska kan förmedla under en dag. Här ligger massmedia i klart underläge.
Tänk dig själv in i situationen att sitta i ett litet bås dag ut och dag in utan att få snacka?!
Så upp med skyltarna och låt oss välja efter tid, intresse och utrymme.
Kräv demokrati i ditt varhus!

Nu kan inte längre Sverigedemokraterna leva på sitt martyrskap - att ingen politiker vill möta dem i debatt.
När så skedde i dag (5.2) när Mats Johansson, socieldemokraternas ordförande i Blekinge, mötte Jimmie Åkesson var det i stort sett  det enda hörbara resultatet.
Debatten gav ingen mer kunskap.
Båda företrädarna räknade upp respektive motståndares fientlighet i olika frågor och att Sd bara kan tänka sig Evert Taube och alls inte" bosnisk folkdans", ja, vad nytt var det i detta?
Med tanke på hur dagens debatt utformades och lät måste jag ännu en gång ställa frågan: vad är det som har skrämt chefredaktörer, ansvariga utgivare, kanalchefer från att tidigare släppa fram just Sverigedemokraterna?
Dessa massmediachefer är minst lika skyldiga till Sd:s framgångar i senaste valet eftersom de förbjöd all publicering av just Sd:s partiprogram, nämligen en enda fråga - invandrarfientlighet!!
Först efter valet vågade massmedia i Blekinge öppna dörren för Sd, först lite lätt på glänt, nu, som i radions fall, lämna debattörerna fria.
Naturligtvis lyssnade jag extra noga på hur programledaren skötte sig.
Av rädsla (?) gjorde Daniel Kjellander det lätt för sig. Hans frågor inskränkte sig till:
- Vad säger du om det Jimmie Åkesson respektive vad säger du om det Mats Johansson!!
När det var som värst blev programledarens korta fråga: stämmer det??
Det andades för mycket högtidlighet över detta s.k. historiska ögonblick, vilket innebar att programledaren helt kom bort. Därmed blev tillställningen helt på politikernas villkor som därtill hade fått bestämma vilka två frågor som skulle debatteras.
Inom Sveriges Radio har det tidigare varit en självklarhet att reportern, programledaren bestämmer agendan. Så självklart är detta tydligen inte längre när främsta orsaken till att få till stånd denna historiska debatt inskränker sig till att just skildra det historiska ögonblicket på bekostnad av saklig information till eventuella väljare.

Kommer den lilla, röda bollen någonsin att rulla på en konstfrusen isbana i Ronneby?

Många samtal har förts och politiker i Ronneby har kommit och gått, men debatten om en konstfrusen isbana i Ronneby består.
I dag tisdag (5.2.08) skrivs ännu ett stycke historia. Ledare inom bandysporten i Ronneby ska i dag känna en viktig person på pulsen, nämligen  den man som Ronneby kommun ska köpa en konsulttjänst av.
En i sig ganska unik händelse eftersom kommunen sedan en tid tillbaka har infört stopp för användande av konsulter.
Med isbanan gör man dock ett undantag. Mannen heter Robert Pell och hämtas från Göteborg (om nu uppgiften stämmer).
Han ska för Ronneby kommuns räkning upprätta en neutral kalkyl på vad en konstfrusen isbana skulle kosta att uppföra i Ronneby. Han ska också beräkna en framtida driftkostnad.
Bandyfolket i Ronneby (Fredriksbergs BK) har genom åren presenterat ett otal kalkyler, men politikerna har slagit ifrån sig med motiveringen att man inte kan lita på bandyvännernas siffror. Med andra ord - glädjekalkyler, som politikerna antytt.
Nu ska alltså denne man från Göteborg utreda frågan en gång för alla.
Bandyledarna ska i eftermiddag kl. 15 få träffa mannen innan kommunledningen träffar honom två timmar senare.
- Vi vill känna honom på pulsen, som en bandyledare uttryckte sig i går kväll.
- Vi måste ta reda på vad han kan om just isbanor. Vi ska ställa ett antal kontrollfrågor!
Vad månde komma ut av detta?
Mänskligheten står frågande.