Bengt Mauritzson

Lugnet före stormen. Per-Åke "Burra" Olsson har fått äran att spela in Djävuls debutalbum. Start kommande helg i Studio Stian, Listerby. Foto: B. Mauritzson © .

Först på plats var grisarna. Nu är turen kommen till Djävul!
Detta fordrar naturligtvis en viss förklaring.
Studio Stian ägs av Per-Åke "Burra" Olsson. Grisarna tog slut för många år sedan. I en liten, liten del av grisstallet har Burra byggt en inspelningsstudio. Hittills har en del mindre grupper utnyttjat studion, men nu är det storheterna Djävul från Hasslö som intar Stian kommande helg.
Gruppen Djävul består av medlemmarna från f.d. Sinn Fenn. I dagsläget är det endast Caj Karlsson som saknas från Sinn Fenn-tiden. I dagarna har nämligen Stefan "Oet" Ottosson också anslutit med sin gudomliga mandolin.
Gruppen i övrigt består av: Paulus Lindén, gitarr, Per Westerholm, bas, Peter Olsson, gitarr, Jimmy Svensson, dragspel, trummor, Mattias Osbäck, sång, gitarr och Hanna Nilsson, körsång.
Du kan läsa mer om gruppen och lyssna på några av deras låtar på: www.djavul.se

Nu är hotellbygget i Karlskrona på den s.k. Gasverkstomten överklagat, vilket var väntat.
Överklagan gäller kommunfullmäktiges beslut att godkänna avtalet med NCC som skrevs under den 14 december 2007 om såväl försäljning ( 5 milj. kr.) som sanering av Gasverkstomten.
Avtalet strider mot                                                                                                                                                                          LOU Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling 1 kap. 4 §

"Upphandling skall göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn."

Winn Hotels har lämnat anbud på 7 milj. kr och upprepade gånger skrivit och frågat kommunen om vilka andra bevekelsegrunder än de rent ekonomiska som kommunen lägger för sitt ställningstagande så att Winns hotels AB får möjlighet att konkurrera på samma villkor som andra privata aktörer, skriver den överklagande till Länsrätten i Blekinge.

Kommunallagen (1991:900) 2 kap. 8 §

"Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det."

Varken tomtförsäljning eller upphandling av saneringsentreprenad har föregåtts av öppen anbudsgivning eller oberoende värdering, skriver den klagande.

Jag har valt att refera ett överklagande men vad jag vet finns det ytterligare ett antal med likalydande text.

                                                        Påskris 080322. Foto: B Mauritzson©

Givetvis är snön efterlängtad och rolig - för barnen! Däremot ställer det decimeterdjupa snötäcket till problem för många arrangörer. Speciellt tänker jag på orienterarna i Ronneby OK som visserligen genomför tävlingarna men utan elitseriestatus. En tidning skriver i dag att stora pengar står på spel, javisst, men skulle man räkna alla oavlönade arbetstimmar som medlemmar lagt ner i förberedelser, ja, då handlar det om betydligt större summor.
Kartor ska ritas och tryckas och mycket annat ska förberedas ute i terrängen. För att inte tala om tävlingscentrum med service och allt.
Hela vintern har ROK:s medlemmar väntat på snö till sina utmärkta spår vid Karlsnäs, och så kommer den nu!
Det heter ju att andra kan ha det betydligt svårare. Jag tänker på det när jag hör talas om patienter som hunsas av Försäkringskassan. Patienter buntas ihop och behandlas som mindre vetande. Uppmanas att ändra beteende som att sluta röka och minska i vikt! Hur ska personer, som får brev med sådant innehåll, uppfatta myndigheters trovärdighet när de varken är tjocka eller någonsin stuckit en cigg i sin mun?
Detta är bevis på standardbrevens förbannelse när de drabbar individen.
I dag läser jag om en kvinna som vägrades operation på grund av för hög vikt! Det finns säkert fler liknande fall, fast personerna i fråga drar sig för offentligheten.
Så är det med den kvinna som kontaktade mig under gårdagen. Hon har felbehandlats av läkare i Blekinge och har tvingats till onödigt lidande i 17 år.
Nu tvingas hon med egna, lånade pengar betala en operation som ska utföras av en privatläkare. Kostnad: 50.000 kr!!!
Dessutom tror hon sig inte få någon ersättning!!
Ska vi tillåta sådant? Givetvis inte. Fram med det och belys det. Annars sker det aldrig någon förbättring!
Trots allt - Glad och God Påsk!

 Det började med  lätta snöflingor i torsdags kväll. Foto: Bengt Mauritzson ©

Naturens krafter är inte att leka med. Hela vintern har vi nästan avverkat med plusgrader och snön på stort avstånd.
Men det räckte med att orienterarna i länet, Dacke och Ronneby OK bjöd in till 7-manna och elittävlingar. Då fick naturens krafter spader. Det blev till rena utmaningen. Snö, snö och åter snö. Visserligen blötsnö, men ändå stor risk att tävlingarna, som startar i Brunnsparken påskafton, mister elitseriestatus.
Jag känner verkligen med orienteringsfolket som jag känner väl genom åren. Flera år av förberedelse med kartritning och andra förberedelser slås nu sönder och samman av vädrets makter.
Påskväder, med andra ord. Precis som påsken brukar vara, fast då i april. Så har det varit genom åren för just hårt prövade orienterare.
Jag känner verkligen för dessa ideellt kämpande krafter som nu antagligen genomför tävlingen men kanske utan elitseriestatus.
När jag nu önskar läsare av min blogg GLAD o angenäm PÅSK gör jag det med känslorna helt och hållet hos kämpande orienterare i såväl OK Dacke, Rödeby som Ronneby OK.
Lycka till!!

  Mats Pihlgren . Foto: Hudiksvalls Tidning


På tal om blekingar har jag i dag fått ett intressant ínlägg från vännen Mats Pihlgren, nyss hemkommen från det stora landet i väster.
Jag lyfter upp hans kommentar hit så att den blir lättare att hitta. Den anknyter till gårdagens inlägg om vilka som får räknas som blekingar.

Mats Pihlgren skrev:

Stig-Björn Ljunggren får väl numera betecknas som till hälften bleking.

Äger sen flera år ett hus i Korsanäs på Kuggebodahalvön där han tillbringar all ledig tid.

Han var gästföreläsare hos sossarna i Gävleborg i januari och sjöng då lovsånger över det vackra och "gråsossiga" Blekinge.

Mats P

Tack Mats för kommentaren. Mats som numera är utlokaliserad bleking för att journalistiskt hjälpa Hudiksvalls Tidning.
Hittade du något blekingskt i USA, kan man undra? Kanske också några fler detaljer om vad Ljunggren sa mer om Blekinge?

 Visst är kollegan och vännen Ingemar Lönnbom bleking!

Jag har fått flera frågor i dag via mail. Frågorna gäller Ingemar Lönnbom! Är han verkligen bleking, frågar några efter att jag i gårdagens blogg tackat för hans röst på ronnebyfödde Christer Isakssons bok - " För ung  att dö".
Visst är Ingemar godkänd som bleking! Han är visserligen uppvuxen i Ödängla, Mönsterås men han kom till Radio Blekinge i september 1980 och han bosatte sig också här och har trivts så bra att han har stannat kvar.
Däremot lär det bli lite svårare för honom att bli godkänd karlskronit. Där krävs det tre till fyra generationer. I Ronneby hade det varit lättare. Där godkänns man efter bara två generationer! I Kallinge aldrig!
I västra Blekinge, t.ex. Sölvesborg och Olofström godkänns man omedelbart. Bara man vill flytta dit!
Jag ska inte fördjupa mig i ämnet, men det handlar om värme och omtänksamhet i västra länsdelen, om jag nu ska dela detta lilla län i ännu mindre delar.
Så visst är Ingemar godkänd som bleking, så mycket gott som han har skrivit om oss. Men då gäller det våra föregångare visserligen, historiker som han är.
Nu till dagens rubrik: Carolina Klüft blir dock aldrig bleking. Socialdemokratiske idédebattören, Stig-Björn Ljunggren har nämligen helt fel i sin analys.
Han var nyligen och föreläste för företagare i Karlshamn och visade då en egen monterad bild med Carolina på den ena halvan, insvept i svenska flaggan. På den andra halvan, den högra!, stod sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessson, även han givetvis prydd i svensk flagga.
Dessa två personer förknippas starkt med just Blekinge, påstod Ljunggren.
Fel. Fel och åter fel.
Carolina Klüft har visserligen bostad i Karlskrona, men hon kommer för all framtid att vara tungt förankrad i Växjö.
Se hennes utspel i går kväll när hon i Smålandsposten avslöjade det som blev dagens bomb - att hon lägger av med sjukampen och nu nöjer sig med längd och tresteg.
En presskonferens var utlyst till i dag, men bara för övriga medier! De utanför Växjö!
Smålandsposten och Växjö kommer för alltid att ha huvudrollen när Carolina Klüft har något viktigt att berätta om sin fortsatta karriär.
Karlskrona nämns inte, men där får man skylla sig själva. Där tar det som sagt tre till fyra generationer att bli accepterad. Med andra ord - Carolina blir aldrig bleking. Hon är och förblir smålänning. Vi måste fostra våra egna löften för framtiden. Bäst så. Jag menar - man vinner inga stora segrar i lånta fjädrar!

 När vi blekingar väl kommer överens är vi inte att leka med. Givetvis blev våra röster avgörande för att boken " För ung att dö" av Ronnebybördige Christer Isaksson skulle utses till Årets bok 2007 om svensk historia.
 
Nu var det säkert inte enbart vi blekingar som röstade fram just denna bok. Den bör ha lockat en bred läsekrets och jag vet att Christer har varit flitigt anlitad runt om i landet när det gällt att berätta om just denna hans bok.

Du som mot förmodan ännu inte har uppmärksammat boken har missat något stort och riktigt historiskt som skedde just här i Blekinge. Men givetvis har du chans att bättra dig.
Om du bläddrar ner en liten bit på den här bloggen kan du läsa lite ytterligare om boken och vad den skildrar.
Tack säger jag till trevlige kollegan Ingemar Lönnbom som med sin kommentar fick mig att avbryta annan sysselsättning.
Hans kommentar hamnade i samband med det förra inlägget om boken och därför kopierar jag in hans synpunkter här:

Ingemar Lönnbom skrev:

Det hjälpte minsann! Den blev vald till årets bok om historia.
http://www.svenskhistoria.se/
Kul också att det är Peter Kristensen, Bengt M:s och min gemensamma fd arbetskamrat som ligger bakom sajten Svensk Historia.
Men det vet väl alla!
Ingemar L

Tydligen var också Ingemar glad och uppspelt för det kom en kommentar till:

Ingemar Lönnbom skrev:

Peter Kristensson ska det vara, tangentbordet slant.
I

Ingemar Lönnbom, numera informatör på Boverket i Karlskrona, glömmer inte sina kolleger och naturligtvis går det inte att glömma framgångsrike Peter Kristensson som vi en gång samarbetade med på SR Blekinge.
Peter blev själv ordentligt uppmärksammad när han 2004 tilldelades Nationalencyklopedins kunskapspris för att ha skapat nättidningen Svensk Historia. Den nättidning som nu genomfört den omröstning som innebär att Christer Isaksson vunnit priset Årets bok om svensk historia 2007.
Peter Kristensson är i dag nyhetschef på SR Östergötland.
Grattis Christer!
Grattis Peter!
Tack Ingemar för påminnelsen!
Visst kan både gamla, unga och f.d. blekingar!!

 Peter Kristensson, nyhetschef SR Östergötland.

Jag hinner inte skriva så mycket här i dag. Det får bli en dagsaktuell och talande bild istället.



En öl för mycket... Foto: Bengt Mauritzson ©

Nils-Otto Olsson i sin glans dagar! Här som ordförande i Blekinge Ishockeyförbund när han prisade en av spelarna
i Kinas hockeylag när de mötte Blekinge den 25 febr. 1972. Foto: Bengt Mauritzson som bevakade för BLT.

Politikern, idrottsledaren, läraren, teknikern, FN-soldaten med mycket annat Nils-Otto Olsson har gått i mål. Han nådde målsnöret i måndags ( 10.3 ) och skulle den 6 oktober har fyllt 83.
Därmed har en av Kallinges absolut mesta profiler, alla kategorier, gått ur tiden. Ända in i det sista var han aktiv i det socialdemokratiska partiet. Han bevistade ett möte bara för någon dag sedan. Å så ville Nils-Otto att det skulle va.
Nils-Otto var anställd vid F 17 i Kallinge och han fick bla. uppleva ett intressant och intensivt uppdrag som FN-soldat i Kongo.
Han var under många år ordförande i Ronneby Fritidsnämnd men också ordförande i fyra år när fritid slogs samman med kulturen och blev en gemensam nämnd.
Nils-Otto var ingen dagslända. Hade han fått ett uppdrag tog han väl hand om detta och var det troget i många år.
Ta t.ex. hans ordförandeskap i Blekinge Ishockeyförbund där han höll i klubban från 1967 till 1997. Han ersatte på sin tid en annan kämpe, nämligen journalisten och platschefen för BLT:s lokalkontor i Ronneby Erik Gullberg. Han
var också under ett antal år styrelseledamot i Blekinge Idrottsförbund.
För min egen del upplevde jag spännande dagar med Nil-Otto 1972.
Kina hade chockat världen med att ställa upp ett ishockeylag till VM och nu ville de möta det bästa som fanns, nämligen ett antal svenska lag. Naturligtvis var Blekinge ett av besökslänen.
Svenska Ishockeyförbundet tog emot  kinesiska ishockeylandslaget under tiden 17.2 - 28.2 och fredagen den 25
var det historisk match mot ett blekingelag med mat och högtidlig prisutdelning på Ronneby Brunn. Se bilden ovan.
Jag bevakade det historiska ögonblicket för BLT och jag minns när jag hopplöst nog försökte "plåta" kinalagets målvakt tillsammans med dåtidens blekingeflicka. Jag ville att de skulle kramas och kinda, men grabben gjorde enormt motstånd.
En tolk kom till hans undsättning och han berättade att så gör man inte i Kina. Det var mycket förbjudet. Men jag fick ju en bild på Nils-Otto som glad prisutdelare istället.
Tack Nils-Otto för många trivsamma och spännande upplevelser.

Ronneby ska vara en barnfamiljernas kommun, lovade ett parti i senaste valet.
Ett annat drev tanken att barn har rätt till en bra start i livet.
Ett tredje parti ville satsa på ett trivsamt centrum som lockar med aktiviteter!
Äntligen tycks allt detta vara infriat. Det skedde i går och ingen enda kunde undgå att se vad som verkligen skedde.
En stor lyftkran kördes upp på torget, så stor att ingen skulle kunna missa den.
Bara den årliga julgransresningen har tidigare lockat så många nyfikna.
Många, som hade tid, följde det som skedde med stort intresse. Det var bakåtlutade huvuden och vidöppna munnar som avslöjade att något stort och märkligt höll på att hända.
Och stort var det - märkligt också. För det människorna på torget fick se i går, måndagen den 10.3. 2008, var ett stycke nutidshistoria.
Ronneby fick då sin absolut första rulltrappa!!!
Djungeltelegrafen gick som på räls och det riktigt glödde i trådarna när mor- eller farföräldrar kunde berätta för sina barn och barnbarn vad som höll på att hända.
Kommunens första rulltrappa är alltså ett faktum. Barnen, ja, hela familjer, har i dag firat rulltrappans uppdykande och för affärsmännen i den aktuella gallerian öppnar sig nu portarna snart på vid gavel.
Ung som gammal kommer att vallfärda till denna trappa för att åka, åka och i ren upphetsning handla som ingen i Ronneby tidigare kunnat skåda.
Grattis Ronneby som nu sparar ett litet steg för människan men ett jättekliv för modern teknik  och har därmed knuffat undan ett länge tärande utanförskap.
Tänk bara vad skyltarna längs E 22:an nu kan kompletteras med : " Staden med 115 butiker och en rulltrappa. Gör ett besök och provåk"!!!

 För den oinvigde i Ronneby. Detta är en rulltrappa! Foto: www.fotoakuten.se

I dag torsdag har jag tvingats uppleva ännu en begravning. I min ålder är de ganska flitigt förekommande, vilket naturligtvis innebär att gruppen släkt och vänner successivt krymper. Ja, bland de äldre, men det föds ju nya individer som tar vid där andra slutar och vi har ju vår frihet att skaffa nya vänner...
Jag ska rätta mig på en viktig punkt. Jag var inte på begravning, jag var på begravningsakt. Mannen som hade levt färdigt, blev nästan 85. Han var nöjd nu, nu ville han sova, berättade sonen och just då bröt solen fram bakom för årstiden ovanligt bulliga, vita moln.
Eftersom detta var en borgerlig minnesakt slapp vi se spaden skyffla jord, istället fick blommor symbolisera den korta kretsgången - födelsen - livet och döden.
Så är det och vi avgör själva vad vi vill med livet.
Mannen som nu hade levt färdigt, Börje nästan 85, hade valt yrket sjöofficer och blev det troget i hela sitt verksamma liv, men han hade ett annat, minst lika innehållsrikt liv - att bruka sin jord. Att så, plantera och skörda. Det är också ett liv med stor mening. Då kan man väl nästan påstå att Börje haft två liv. Eller tre, fyra kanske fem liv. Han hade ju även andra intressen som i dag, just när solen tittade fram, blev till rika och roliga minnen som vi nu bär med oss.
Ja, solen sken en stund i eftermiddag och jag hittade en björk på min vandring för att ensam med naturen summera vad just denna dag, i mitt liv, har inneburit.
Björken har, som du ser ovan, valt ett annorlunda sätt att leva. Den har vuxit och växer fortfarande bara en bit ovan vattenytan. Ett härligt sätt att leva och blir för oss, tack vare detta, en njutbar upplevelse.
Visst är livet fint - men det kräver sol!

 Mona Sahlin vill att landstinget i Blekinge förnyas! (Foto: socialdemokraterna)


Vill man inte höra så hör man heller inget!
Däremot tycker jag att någon enda borgerlig ledarskribent i Blekinge borde ha vaknat till av det Mona Sahlin yttrade i intervjun med K G Bergström i hans program "KGB" i tisdags den 26.2.
Bergström räknade upp ett antal landsting, bl.a. Jämtland, Gävleborg, Dalarna, Värmland och Blekinge, vilka har landets längsta sjukhusköer. Han noterade också att samtliga landsting med längst köer leds av just socialdemokrater och deras stödpartier.
Partiledare Mona Sahlin var ganska rak i sin interna kritik och sa bl.a.:
- Vi har varit dåliga på att prova nya former, helt enkelt varit för dogmatiska.
Hon fortsatte:
- Vi behöver tänka nytt!!
- Vi ska inte se rött inför alla privata lösningar!
- Betyder det att ni kan tänka er att privatisera vården, frågade KG Bergström snabbt?
- Vi ska släppa in de bästa entreprenörerna, svarade Mona Sahlin som därmed gav borgerliga landsting rätt när de just provat nya former.
Uttalandet har gått helt spårlöst förbi här i Blekinge. Underligt, tycker jag eftersom uttalandet var en s.k. kioskvältare.
Att Hans Bülow i Sydöstran skulle ta upp frågan hade jag inte väntat mig, men det finns ju två ledarskribenter på BLT som borde ha reagerat och satt fart på debatten. Att så inte skedde är närmast att betrakta som ett smärre tjänstefel.
Varför ska just vi i Blekinge ha landets längsta sjukhuskö? Vi betalar också skatt.
Av händelserna i Rödeby har vi bl.a. fått lära oss att ryter vi inte till blir vi inte heller tagna på allvar.
Är vi mesar eller vill vi ha en förbättring??
Nu vill tom. Mona Sahlin att den politiska ledningen i Blekinge ( s-v-mp) ska prova nya former, men ingen reagerar.
Är Mona Sahlin redan körd bland socialdemokraterna i Blekinge?

Måste bara ännu en gång kommentera händelser vid Snäckebacksskolan i Ronneby. Nu gäller det polisen.
Någon eller några hade under helgen slagit sönder en fönsterruta på nämnda skola. Tilltaget polisanmäldes och vips kom det en piket med inte mindre än tre (3) poliser som skulle undersöka skadan! Tre poliser för en (1)fönsterruta!
När biträdande rektorn vid samma skola behövde komma i kontakt med en polis, när en elev misshandlats, ja, då fanns det inte en enda polis att uppbringa!
Visst är det underligt! Eller var det bara en tillfällighet. Var det ingen tillfällighet får vi väl göra som man gjort i Olofström - bilda en grupp som kräver polis på plats.

 " För ung att dö. En mördare och hans bödel. Om en av de sista avrättningarna i Sverige". Förlag: Prisma.

Författaren Christer Isaksson, med rejäla rötter i Ronneby, har bett mig rösta på den här boken. Varför? Jo, den är nominerad till att bli årets bok om svensk historia! 
En begäran som är synnerligen lätt att efterleva. Gör det du också. Har du inte läst den får du lite hjälp här:

 En mördare och hans bödel

Den 5 juli år 1900. På årets varmaste dag halshöggs den unge pojken Julius Theodor Sallrot på fängelsegården i Karlskrona. Det var den första avrättningen på sju år. 1900-talets första. Att det nya seklet redan var utnämnt till Barnens århundrade hjälpte inte. Den nya strafflagen och tanken att avskaffa dödsstraffet valdes bort när kungen vägrade nåd och tänkte på hämnd.

Alla som hade protesterat mot dödsstraffet, skrivit på resolutioner, agerat i riksdagen och trott att dödsstraffet i praktiken var avskaffat fick fel. Till och med bödeln hade fel. Han hade sparat blodet på eggen och skaftet på sin korta handbila från avrättningen 1893 för eftervärlden. Nu fick han använda den igen.

Stämningen på fängelset och fängelsegården var tryckt. Fängelse-direktören och hans personal hade länge varit emot avrättningen. Bödeln grät efter sitt hugg. Bödelns son var lika gammal som den avrättade. Som assistent var det hans uppgift att hindra Sallrots huvud från att rulla av schavotten och bort till åskådarna. Yng-lingen kände hur det snörpte och drog ihop sig i bröstet.

Tidningarna skrev dagen efter att den avrättade Theodor Sallrot var den som hade uppträtt mest värdigt och lugnast av alla. Men fängelsepersonalen och myndigheterna i Blekinge skulle få sin hämnd. Efter avrättningen bröt de mot alla regler som gällde för avrättade personer. Ynglingen fick en värdig begravning och tjugo år senare var fängelsedirektören med om att avskaffa dödsstraffet. Det hjälpte dock inte den avrättades familj. Theodor Sallrots far och mor, välsedda handlare och missionsförbundare med egen söndagsskola, drevs iväg och brodern fick ge upp sin karriär. Theodor Sallrots avrättning drabbade många.

Christer Isaksson är författare och journalist.

Straffet utdömdes för att Theodor mördat en järnvägstjänsteman (kollega) vid järnvägsstationen i Johannishus. Theodor hade tidigare tjänstgjort en kortare period också vid Bredåkra järnvägsstation.
Vill du rösta på boken är adressen den här:
http://www.svenskhistoria.se/arkiv/922.html

Boken har tidigare tilldelats Svenska Deckarakademins specialpris 2007!

  Här sitter en politiker och dricker kaffe! (Ville inte vara med på bild)

Scen 1: Jag kan bara inte låta bli att gratulera invånarna i Karlskrona. Ni kan ju verkligen skratta er lyckliga som har en sådan underhållande politisk ledning.Man kan med fog påstå att ni får ett roligt revynummer uppspelat varje dag. Nyårsrevyn är för länge sedan överspelad. Nu skriver politikerna själva manus och spelar dessutom alla ledande roller.
Ta dagens (fredag 22.2) som exempel. På bild i BLT agerar folkpartisten Jan-Olof Petersson avspänt och ledigt som om han aldrig gjort något annat än att spela teater. Nåja revy.
Scenen är hur enkelt uppbygd som helst. Han sitter vid ett bord. Framför honom står en kaffemugg och han har några böcker staplade på varandra. En handskriven skylt talar om vad scenen gäller:
" Här sitter en politiker ! " Märk väl, utropstecken också på slutet! Suveränt.
Bländande underhållning. Det behövs inga ord. 
Jag tror att jag har underskattat kulturchefen i Karlskrona. Det lär vara hans idé att använda ledande politiker till installationer av detta slag runt om i kommunen.

Scen 2: Jag tycker synd om politikerna och invånarna i Karlskrona. När alliansens politiker nu bjuder ut sig och visar allmänheten att de faktiskt finns, ja, då vill ingen ens dricka kaffe med dem! Eller har deras budskap helt misslyckats. Det måste ha klickat i kommunikationen.
Det står på en skylt att "här sitter en politiker", men det borde kanske också ha stått att politikern är talbar!
"Här sitter en politiker". Jaha! Vad då? Här sitter Stefan Karlsson. Här sitter en tjej! Här sitter en arbetslös!
Dessutom tror jag det har klickat på ett annat sätt också.
Det kommer nämligen ingen och talar med politikern och det är naturligtvis inte roligt.
Men då säger politikern att det är kaféet som bär ansvaret för att man ska göra reklam. Tala om att " här inne sitter det en politiker".
Men kaféägaren hävdar att det är politikern som ska göra reklam och tala om att han sitter här inne vid ett bord.
Hur lockande är det? Vem fan vill gå in på ett fik bara för att titta på en politiker. Då behövs det många koppar starkt kaffe och det får man väl betala själv. Alltså onödigt att utsätta sig för den frestelsen.
Inte ens en kopp kaffe kan man komma överens om i Karlskrona.

Om inget graverande inträffar är förmodligen detta mitt sista inlägg, som handlar om den misshandlade pojken på Snäckebacksskolan i Ronneby.
Syftet med mitt inlägg har uppnåtts, att få offentlighet åt händelsen men också förhoppningsvis få skolledningen att inse hur den ska agera vid eventuella framtida fall.

Tack vill jag också säga till signaturen HPT (se under förra inlägget) som har helt rätt. Hur ska eleverna uppleva verkligheten och uppsatta regler om inte ens skolledningen vill efterleva dem?

Jag ledde för ett antal år sedan en debatt i Knut Hahnsskolan där diskussionen just handlade om att efterleva uppsatta ordningsregler.
Märk väl, det var eleverna som efterlyste handlingskraft hos lärarna. Inte tvärt om.
- Vad ska vi ha regler till när lärarna inte vågar använda dem, sa flera elever!
Lärarna hade ingen bra kommentar till påståendet.

Jag måste också förmedla några allvarliga synpunkter från en person som skrev till mig i går.
Personen ifråga berättade att han/hennes barn tidigare blivit misshandlat vid en skola i Ronneby. Inte heller då anmälde skolan det inträffade till polisen. Först sex timmar efter att misshandeln ägt rum ringde skolledningen till föräldern och berättade vad som hänt. I det läget var det slagna barnet helt okontaktbart.
I det fallet försökte tom. polisen övertala föräldern att inte göra någon polisanmälan!!
Eleven, som slagit, var redan på glid i samhället och polisen ansåg att en anmälan skulle göra mer skada än nytta!

Till sist - tack för alla synpunkter och inte minst för alla goda uppslag och tips jag har fått. Det är inte enbart inom skolan det händer anmärkningsvärda ting. Jag lovar att återkomma. Du har min e-postadress längst upp.

Tack Sydöstran och Jens Svensson som följde upp mitt blogginlägg om misshandeln på Snäckebacksskolan i Ronneby. Däremot anser jag att du slarvade en aning med att inte gå vidare. Du stannade vid att ställa rektorns upplevelse (han var inte ens närvarande på skolan) mot mina uppgifter. Det är okej i sig, men en aning fantasilöst. Du är förlåten eftersom jag ändå fick synnerligen bra uppmärksamhet och rekordmånga besök på min blogg.

Tack Nils Ingmar Thorell, fp och ordförande i Förskole- och grundskolenämnden som i går kväll (tisdag) ringde för att få ytterligare information om misshandeln. Du förklarade då också vilka regler som finns, nämligen att skolan SKALL polisanmäla händelser av den art som det nu gäller. En bra regel som uppenbarligen inte fungerar fullt ut eftersom rektorn i det här fallet har skyfflat över det ansvaret på föräldrarna.

Tack BLT som i dag onsdag gör en riktigt bra uppföljning. Nu bekräftar plötsligt rektorn att något har hänt och han kallar de inblandade eleverna för förövarna!
Dessutom får utbildningschefen Tommy Ahlquist möjlighet att bekräfta vad N I Thorell redan berättat, att händelser av detta slag skall  polisanmälas!
Så här långt är jag nöjd, men inte alls med rektorns underlåtenhet att just polisanmäla händelsen. Han säger i artikeln att " förövarna ska få en andra chans".
Rektorn har istället skyfflat över ansvaret på föräldrarna, som han dessutom indirekt uppmanat att inte polisanmäla eftersom han själv har intagit denna ställning och därmed brutit mot gällande reglemente.
Regler är till för att efterlevas och har tillkommit just för att elever och deras föräldrar inte ska behöva tvivla på hur skolan ser på tryggheten och säkerheten och det var just i denna del jag anser att rektorn brustit.
Det stämmer däremot, som rektorn uppger, att kuratorn kopplades in och hade samtal med de inblandade eleverna som fick lämna skolan efter samtalet.
I gårdagens artikel i Sydöstran ansåg rektorn att jag som bloggare " sitter vid en dator och beskriver Snäckebacksskolan på ett sätt som faktiskt inte är sant!"
Jag hoppas att rektorn vid Snäckebacksskolan snarast tänker om och ser till att fortsättningsvis leva upp till de regler som skolan faktiskt har. Det handlar om elevernas säkerhet och trygghet.
Jag vet vad som låg bakom slagsmålet / misshandeln och det är därför det skulle ha polisanmälts och utretts riktigt av polis.
Rektor hjälper ingen enda, varken personal eller elever genom att försöka tysta ner händelsen genom att inte polisanmäla. Ärendet blir ju då genast offentligt.
Vad ska elever få för uppfattning om skolans ledning om man får läsa och höra att det som verkligen hände och det de med egna ögon kunde se inte har hänt?
Ett litet sparsamt tack slutligen också till Radio Blekinge som i dag fick möjlighet att lite uppmärksamma händelsen eftersom man kunde citera BLT:s artikel!

Vilken härlig vårdag, som gjord för en skogspromenad. Elva plusgrader - i skuggan!
Jag gjorde det jag kände för - tog en skogspromenad i dag måndagen den 18.2.
Efter en halvtimmas vandring ringer telefonen i jackfickan.
Det är Jens Svensson, reporter på Sydöstran.
Han har läst min blogg och han har ringt rektorn på Snäckebacksskolan för att tala om det slagsmål jag beskrev i inlägget nedan.
- Rektorn förnekar att något sådant har inträffat, berättar Jens.
- Märkligt, svarar jag, som vet att ungdomarna som berättade om händelsen för mig i helgen talar sanning. Varför skulle de ljuga? De var upprörda och chockade av händelsen, mest för att rektor eller lärare inte hade brytt sig, inte ens kallat skolans elever till ett samtal.
Jag är van vid att skolpersonal försöker mörka händelser av det här slaget. Jag har arbetat som journalist  i mer än 40 år och företrädesvis då med samhällsfrågor, men jag trodde faktiskt att rektor och lärare hade lärt sig betydligt mer om hur man handskas med händelser av detta råa slag.
Jag har i eftermiddag, efter samtalet med Jens Svensson, kollat ytterligare en gång med eleverna vid Snäckebacksskolan och dom säger spontant så här:
- Lågt mycket lågt av rektorn att försöka mörka denna händelse.
För egen del vill jag säga att ändrar inte rektor eller lärare sin uppfattning om vad som verkligen hänt ska jag i dag förmedla fler detaljer från händelsen som inträffade i fredags tjugo minuter över nio med nästan alla skolans elever som vittnen. Därtill lärare på plats.
En säger en lärare, tog upp händelsen med sin klass. Heder åt den läraren!!
Jag återkommer med fler detaljer!
Det här är viktigt och vill inte personalen kännas vid det inträffade får jag ta en diskussion med skolpolitikerna.

Våldet i våra skolor fortsätter.
I fredags (15.2) slogs en grabb medvetslös på Snäckebacksskolan i Ronneby. Ambulans hämtade honom.
Grabben, som blev svårt misshandlad i en korridor på skolan, går i nian. Två grabbar, båda går i åttan, höll fast honom och en tredje slog honom medvetslös!
Den råa misshandeln bevittnades av såväl många elever som ett flertal lärare.
Det som upprör mig är bl.a. det här:
1) Lektionerna fortsatte som om inget hade  hänt. Ingen samling där skolledningen talade med eleverna om det som inträffat!
2) Massmedia har inte ens nämnt eller skrivit om misshandeln och anser uppenbarligen att våldet vid våra skolor nu är så vanligt och tydligen accepterat att man inte ens tar upp ämnet.
3) Ingen enda tycks ta våldet vid våra skolor på allvar. Ingen ingriper och ingen bryr sig. För många elever var händelsen djupt chockerande. Var finns de omtalade krisgrupperna vid händelser av detta slag?
4) Elever ska inte behöva utstå att bli misshandlade på sin skola. Vem äldre skulle acceptera att bli misshandlad på sin arbetsplats?
5) Biblioteket i Kallinge har krävt att kommunen ska anställa ordningsvakter som ser till att ungdomar inte slåss
med varandra eller stör allmänna ordningen för bibliotekets övriga besökare.
6) Ska skolorna också behöva anställa ordningsvakter för att få slut på upprepade misshandelsfall? Lärare och annan skolpersonal räcker uppenbarligen inte till. Vem tar ansvar? Skolpersonalen? Skolpolitikerna?
Er insats hastar!!