Kvinnolöner nu - men var finns arbetsgivarna (politikerna) ?
Inget politiskt parti har de senaste åren vågat säga nej till bättre kvinnolöner. Alla har, senaste valrörelsen inget undantag, talat sig varma för att vilja minska orättvisorna och därmed höja kvinnolönerna. Inte minst då inom kommun och landsting där de flesta kvinnorna arbetar och där således de sämsta lönerna också finns!
Många har trott att politikerna menade allvar, men nu, med facit i hand, när kvinnolönerna är mer aktuella än någonsin, hörs det inte ett knyst från politikerhåll.
Nu måste det också i ärlighetens namn sägas att journalisterna i det här landet inte heller har ansträngt sig för att just ställa arbetsgivarna, alltså politikerna till svars.
I stället är det kvinnorna själva som har fått försvara sitt ställningstagande att som nu i sjuksköterskestrejken ta till stridsåtgärder. Varför inte ställa frågorna till politikerna? Det är ju dom som kan höja just dessa löner!
Jag ska ge ett exempel.
I Ronneby kommun är det så att utbildade sjuksköterskor inte kan utnyttja sin utbildning. Jag känner till flera sådana fall! De väljer att arbeta som undersköterskor. Varför? Är de dumma?
Nej, det är nämligen enda chansen till en bättre lön. Undersköterskor tillhör kommunal och de har genom åren fått betydligt bättre avtal än t.ex. högskoleutbildade. Helt sanslöst! Ni förstår säkert kopplingen.
Onödig utbildning som ingen kan leva på! Vad säger nationalekonomerna?
Exemplet från Ronneby är ingen isolerad företeelse. Så är det över hela landet.
I vissa politiska kretsar ser man en bra utbildning mera som en belastning än en tillgång.
Behöver jag förtydliga ytterligare?
Okej!
Styrande socialdemokrater ger naturligtvis ett bättre stöd till Kommunal ( exemplet ovan räcker som bevis ) medan Vårdförbundet anser sig vara partipolitiskt obundet och får därmed en sämre löneutveckling! Det hjälper antagligen föga att förbundsordföranden nu vänder sig till vänsterpartiet och 1-majtalar i just deras namn.
Duktig flicka! Ett kall som kostar på!
Många har trott att politikerna menade allvar, men nu, med facit i hand, när kvinnolönerna är mer aktuella än någonsin, hörs det inte ett knyst från politikerhåll.
Nu måste det också i ärlighetens namn sägas att journalisterna i det här landet inte heller har ansträngt sig för att just ställa arbetsgivarna, alltså politikerna till svars.
I stället är det kvinnorna själva som har fått försvara sitt ställningstagande att som nu i sjuksköterskestrejken ta till stridsåtgärder. Varför inte ställa frågorna till politikerna? Det är ju dom som kan höja just dessa löner!
Jag ska ge ett exempel.
I Ronneby kommun är det så att utbildade sjuksköterskor inte kan utnyttja sin utbildning. Jag känner till flera sådana fall! De väljer att arbeta som undersköterskor. Varför? Är de dumma?
Nej, det är nämligen enda chansen till en bättre lön. Undersköterskor tillhör kommunal och de har genom åren fått betydligt bättre avtal än t.ex. högskoleutbildade. Helt sanslöst! Ni förstår säkert kopplingen.
Onödig utbildning som ingen kan leva på! Vad säger nationalekonomerna?
Exemplet från Ronneby är ingen isolerad företeelse. Så är det över hela landet.
I vissa politiska kretsar ser man en bra utbildning mera som en belastning än en tillgång.
Behöver jag förtydliga ytterligare?
Okej!
Styrande socialdemokrater ger naturligtvis ett bättre stöd till Kommunal ( exemplet ovan räcker som bevis ) medan Vårdförbundet anser sig vara partipolitiskt obundet och får därmed en sämre löneutveckling! Det hjälper antagligen föga att förbundsordföranden nu vänder sig till vänsterpartiet och 1-majtalar i just deras namn.
Duktig flicka! Ett kall som kostar på!Kommentarer
Trackback