Avspänd skogsvandring - då ringer telefonen !
Inte sällan kräver mångomtalade och efterlängtade skogsvandringar lång planering. Den promenad jag nu kort ska skildra har tagit minst tio år att planlägga.
Viktiga avgöranden har varit - rätt dag, bra väder, efterlängtad terräng, välansade stigar, inte allt för många hyggen och att historiska byggnader helst ska dyka upp utefter vägen.
Den rätta dagen inföll fredagen den 2 maj. En s.k. klämdag som dock inte alls var avgörande eftersom jag lätt kommer ifrån som nybliven statsanställd och min gamle vän och rotsnubblare är egen företagare.
Han heter Mats och har tidigare gått under benämningen filmaren. Numera, efter en högtidlighet i Ronneby förra året, kallas han nu av vännerna för kulturpristagaren.
Vi startar vid Karlsnäsgården och har kraftstationen vid Brantafors som mål för såväl vandring som stillande av hunger.
Solen glöder och björkarna har lämnat musöronstadiet och står nu i sin spädaste grönska detta år.
Vi vandrar i nutid - men diskuterar dåtid! Vår förmåga och vilja tar oss 50 år tillbaka i tiden...
Just då, för ca. så många år tillbaka i tiden uppträdde vi som orienterare. Just i dessa skogar, norr och söder om Ronnebyån.
Våra steg för oss först till Karlsnäs kraftstation.
- Vi måste gå ner till stationen och titta, beordrar Mats och nästan rusar ner för stigen.
Han lutar sig mot fönstret. Skuggar med händerna.
- Det ser ut precis som då, jublar Mats och förklarar att just här vid Karlsnäs kraftstation hade han sitt första sommarjobb.
Mitt bästa jobb någonsin, säger Mats.
Han öppnade dammluckorna klockan sju på morgonen och startade turbinen. På eftermiddagen gjorde han samma arbetsuppgifter fast i omvänd ordning.
Vi vandrar vidare med alla våra tankar. Vi passerar även Värperyds kraftstation. Helt plötsligt minns vi hur mycket som helst. Fast det är ju lite knepigt med namnen...
Det är när vi just passerar ett gammalt torp som det ringer någon stans. Oljudet kommer från någon av Mats fickor.
Samtalet blir ganska kort. Mats förklarar vad vi håller på med och han ska återkomma till den uppringande.
Vem vågade störa oss just där, mitt i idyllen? Vem visste inte att vi just i denna stund upplevde det vi längtat efter i kanske tio år?
Det var självaste Peter Jablonski, världspianisten som ringde. Mats filmade honom i hans musikaliska begynnelse, då som musikaliskt underbarn. Nu ville han ha Mats hjälp igen, att få en dokumentär inspelad om sitt
framgångsrika liv!
I sådana stunder får telefonen gärna ringa även om man just då är på själslig vandring 50 år tillbaka i tiden.
På den gamla stenmuren vid Brantafors kraftstationen åt vi medhavda mackor och en torr snäcka. Men det tänkte vi inte på då. Det är först nu jag tänker på snäckans torrhet.
Nästa vandring är redan under planering. Då ska vi bjuda med vår gemensamma vän Mats för då vet vi att vi med all säkerhet kommer att få en fullödig historiebeskrivning av gamla Kallinge när vi då passerar Kockums gamla industriområde. Det är nämligen Karlsnäsleden vi ska fortsätta att bevandra.
För den som inte vet, detta är musikaliska geniet Peter Jablonski!
Viktiga avgöranden har varit - rätt dag, bra väder, efterlängtad terräng, välansade stigar, inte allt för många hyggen och att historiska byggnader helst ska dyka upp utefter vägen.
Den rätta dagen inföll fredagen den 2 maj. En s.k. klämdag som dock inte alls var avgörande eftersom jag lätt kommer ifrån som nybliven statsanställd och min gamle vän och rotsnubblare är egen företagare.
Han heter Mats och har tidigare gått under benämningen filmaren. Numera, efter en högtidlighet i Ronneby förra året, kallas han nu av vännerna för kulturpristagaren.
Vi startar vid Karlsnäsgården och har kraftstationen vid Brantafors som mål för såväl vandring som stillande av hunger.
Solen glöder och björkarna har lämnat musöronstadiet och står nu i sin spädaste grönska detta år.
Vi vandrar i nutid - men diskuterar dåtid! Vår förmåga och vilja tar oss 50 år tillbaka i tiden...
Just då, för ca. så många år tillbaka i tiden uppträdde vi som orienterare. Just i dessa skogar, norr och söder om Ronnebyån.
Våra steg för oss först till Karlsnäs kraftstation.
- Vi måste gå ner till stationen och titta, beordrar Mats och nästan rusar ner för stigen.
Han lutar sig mot fönstret. Skuggar med händerna.
- Det ser ut precis som då, jublar Mats och förklarar att just här vid Karlsnäs kraftstation hade han sitt första sommarjobb.
Mitt bästa jobb någonsin, säger Mats.
Han öppnade dammluckorna klockan sju på morgonen och startade turbinen. På eftermiddagen gjorde han samma arbetsuppgifter fast i omvänd ordning.
Vi vandrar vidare med alla våra tankar. Vi passerar även Värperyds kraftstation. Helt plötsligt minns vi hur mycket som helst. Fast det är ju lite knepigt med namnen...
Det är när vi just passerar ett gammalt torp som det ringer någon stans. Oljudet kommer från någon av Mats fickor.
Samtalet blir ganska kort. Mats förklarar vad vi håller på med och han ska återkomma till den uppringande.
Vem vågade störa oss just där, mitt i idyllen? Vem visste inte att vi just i denna stund upplevde det vi längtat efter i kanske tio år?
Det var självaste Peter Jablonski, världspianisten som ringde. Mats filmade honom i hans musikaliska begynnelse, då som musikaliskt underbarn. Nu ville han ha Mats hjälp igen, att få en dokumentär inspelad om sitt
framgångsrika liv!
I sådana stunder får telefonen gärna ringa även om man just då är på själslig vandring 50 år tillbaka i tiden.
På den gamla stenmuren vid Brantafors kraftstationen åt vi medhavda mackor och en torr snäcka. Men det tänkte vi inte på då. Det är först nu jag tänker på snäckans torrhet.
Nästa vandring är redan under planering. Då ska vi bjuda med vår gemensamma vän Mats för då vet vi att vi med all säkerhet kommer att få en fullödig historiebeskrivning av gamla Kallinge när vi då passerar Kockums gamla industriområde. Det är nämligen Karlsnäsleden vi ska fortsätta att bevandra.
För den som inte vet, detta är musikaliska geniet Peter Jablonski!Kommentarer
Trackback