Bengt Mauritzson

 I går mumsade svenska folket på semlor. Naturligtvis!
Semlan håller oss i ett  järngrepp och det till stor del beroende på att  just svenska medier älskar att puffa för den här formen av torr vetebulle.
Tidningarna har genom åren varit fyllda av bättre eller sämre semlor. Journalister älskar nämligen semlor så hett att dom aldrig skulle missa möjligheten att själva mumsa. Fast i deras fall heter det att bullarna testas...
Årets tisdag utgjorde inget undantag. I Blekinge Läns Tidning ägnades semlan två hela sidor!! Reportern ansåg, inte utan stolthet, att testet, att utse Blekinges absolut bästa semla, var första gången i världshistorien.
Alltså rekord igen. Vi älskar rekord och vi MÅSTE ha rekord av alla de slag.
Men jag undrar om inte rekordet för Blekinges del slogs 1985 (eller var det 86??) när dåvarande ägaren och bagaren på Kallinge Ångbageri kvalificerade sig till riksfinal i just semlebak.
Mästerskapet arrangerades av Grand Hotel i Stockholm och bagaren fotograferades på flygtrappan upp till en Fokker F 28. Fotograf var dåvarande lokalreportern i Kallinge, Seth Lööf. Bagaren höll en bakplåt fylld med semlor i huvudhöjd.
Hur det sedan gick för bagaren från Kallinge Ångbageri förtäljer inte historien som har återberättats för mig av gode vännen och tidigare kollegan Mats Pihlgren, själv bagarson från Kallinge.
Så visst har den svenska semlan skapat rubriker genom åren och den behåller tydligen ännu greppet.
Är det nostalgi eller är vi helt enkelt så dåliga på att finna på nya grepp?!
Men visst är mandelmassan bäst...

Det är något som inte stämmer!
När Sveriges Radio (SR) nu ska spara 110 milj.kr. inför starten av 2008 då pekar vd, Peter Örn med hela, stora handen och vill spara mest på landsbygdens röst, alltså P 4.
Av dom 110 miljonerna ska 80 milj. kr. sparas i personalkostnader! Naturlig avgång, heter det och så ska det produceras ytterligare två timmar riksradio från Stockholm. Redan nu produceras det dagligen två timmar riksradio - i just den lokala kanalen! Detta också av besparingskrav!
Den lokala radion i SR:s regi har redan slagits sönder.
Dom lokala stationerna leds redan i dag av ett antal satellitchefer inom den tekniska och administrativa verksamheten. I dag inom SR kallad stödverksamhet!
När man nu skär bort ytterligare två timmar av det lokala utrymmet, ja, då återstår i praktiken enbart nyhetsverksamhet. Och vi är tillbaka i utgångsläget, för nästan exakt 30 år sedan, när lokalradion sände i tre dagliga "fönster".
Jag tänker denna gång lämna debatten om pladderradio, flödesradio och andra nedsättande omdömen från personer med enbart stockholms horrisont på näthinnan.
Jag tror att skälet till att radioledningen med Peter Örn i spetsen pekar ut just P 4-kanalen handlar om en slags utpressning gentemot regering och riksdagsledamöter.
Peter Örn vet, som gammal f.d. regeringsföreträdare, att ingen riksdagsledamot kan tänka sig undergräva just P 4-kanalen.
P 4 är riksdagsledamöternas plattform för att över huvud taget nå ut till väljarna. Jag har själv förvånats över hur ivriga riksdagsledamöter runt om i landet har varit att reagera när tidigare besparingar förts på tal.
Jag vet att det just nu pågår livliga diskussioner i riksdagshuset. Diskussioner som går ut på att just rädda den lokala radion i SR:s p4.
Helt klart har SR levt över sina tillgångar, men frågan är om riksdagen denna gång kan tänka om och hiva upp dom ca 100 miljoner som saknas.
Hittills har det varit kalla handen, men fan vet om inte riksdagsledamöterna ändå vill ha sin plattform kvar och när det handlar om deras eget ego, ja, då brukar inte prislappen ha någon betydelse.

Kan bara inte låta bli att berätta hur länets (Blekinge) två lokaltidningar arbetar i jakten på dom stora nyheterna.
Djurskyddsföreningen i Ronneby hade för några dagar sedan kallat till extra föreningsstämma. En genomförd undersökning visade att allt inte hade gått rätt till när det gäller föreningens ekonomi. I skottgluggen satt föreningens tidigare styrelse. Betydande belopp hade betalats ut men saknade underlag som kvitton od.
Rapporten var omfattande varför dom två tidningarna på orten i god tid hade fått ta del av densamma.
Problemet för reportrar och fotografer var dock att endast medlemmar hade tillträde till stämman.
Sydöstrans reporter, som också fungerar som fotograf, löste uppgiften med att vid dörren in till mötet   betala och därmed skriva in sig som medlem i djurskyddsföreningen.
Reportern från BLT (Blekinge Läns Tidning) blev vittne till medlemsrekryteringen och han ringde på stört sin chef. Chefen förbjöd honom att bli medlem! Därför fick reportern snällt vänta utanför mötesdörren.
Reportern från Sydöstran, nu medlem i Djurskyddsföreningen och med rätt att påverka mötets inriktning skrev en artikel om sin egen förening. Det gjorde också reportern från BLT, men djurskyddsföreningens nyvunne medlem och reporter kunde också ta bilder under pågående möte och därmed publicera en bild på just en utpekad f.d. styrelsemedlem. Visste den medlemmen att hon skulle hamna i tidningen dagen efter? Det var ju endast medlemmar som släpptes in på mötet...
Kan vi då lita på dom uppgifter som medlemmen publicerade? Kan vi lita på just den tidningens referat? Kanske var det inte reportern som blev medlem? Kanske var det tom. så att tidningen Sydöstran plötsligt var medlem i just en djurskyddsförening i Ronneby. Å vad KAN en medlem skriva eller INTE skriva om vad som sägs på en egen föreningsstämma?
Jag vet svaret. Vad tycker du?
Lev väl!

 Jag har fått synpunkter och frågor på mitt senaste inlägg. Naturligtvis, vill jag tillägga, gäller det åldersbestämningen.
Vad menar jag med ungdomar?
Alltid samma fokuserade intresse för våra åldrar. Har vi verkligen fastnat i detta träsk där vi ständigt måste veta åldern på den som har något att säga.
Släng åldersnojan över bord. För tid och evighet. Alla, precis alla, ska respekteras för sina synpunkter oavsett ålder.
Men nu ett svar till er som frågat:
När jag skrev ungdomar syftade jag på åldrarna 15 till 35.
Vissa blir säkert glada över beskedet, andra aningen tvekande, men så är det.
Jag lyssnade på radio för några dagar sedan. Där berättade en man att han just hade fyllt "gubbe". Det visade sig att han var 22!!!
Men lyd ett gott råd - haka inte upp dig på åldersfixeringen. Vi har alla kloka (mestadels) idéer och dom måste tas till vara. Å det måste också politiker och andra makthavare i kommuner och annorstädes lära sig och vi alla måste lära dom att så är fallet.
Att sedan ta betalt för att få ta del av våra idéer, ja, det betecknar jag som bondfångeri. Samhället är ju vi alla. Oavsett ålder!
Om någon 20-åring nu undrar vad just bondfångeri betyder kan jag förklara det en annan gång.
Men tack Micke Gunnarsson som satte fingret på problemet. Du hittar hans blogg på adressen:
http://mickegunnarsson.blogspot.com
Lev väl!