Bengt Mauritzson

 I går mumsade svenska folket på semlor. Naturligtvis!
Semlan håller oss i ett  järngrepp och det till stor del beroende på att  just svenska medier älskar att puffa för den här formen av torr vetebulle.
Tidningarna har genom åren varit fyllda av bättre eller sämre semlor. Journalister älskar nämligen semlor så hett att dom aldrig skulle missa möjligheten att själva mumsa. Fast i deras fall heter det att bullarna testas...
Årets tisdag utgjorde inget undantag. I Blekinge Läns Tidning ägnades semlan två hela sidor!! Reportern ansåg, inte utan stolthet, att testet, att utse Blekinges absolut bästa semla, var första gången i världshistorien.
Alltså rekord igen. Vi älskar rekord och vi MÅSTE ha rekord av alla de slag.
Men jag undrar om inte rekordet för Blekinges del slogs 1985 (eller var det 86??) när dåvarande ägaren och bagaren på Kallinge Ångbageri kvalificerade sig till riksfinal i just semlebak.
Mästerskapet arrangerades av Grand Hotel i Stockholm och bagaren fotograferades på flygtrappan upp till en Fokker F 28. Fotograf var dåvarande lokalreportern i Kallinge, Seth Lööf. Bagaren höll en bakplåt fylld med semlor i huvudhöjd.
Hur det sedan gick för bagaren från Kallinge Ångbageri förtäljer inte historien som har återberättats för mig av gode vännen och tidigare kollegan Mats Pihlgren, själv bagarson från Kallinge.
Så visst har den svenska semlan skapat rubriker genom åren och den behåller tydligen ännu greppet.
Är det nostalgi eller är vi helt enkelt så dåliga på att finna på nya grepp?!
Men visst är mandelmassan bäst...