"Kallinge"
Gunnar W Karlsson - Ottefogel 1
"Kallinge" är död! Han kallades för "Kallinge" i hela stora gymnastiksverige. Gunnar W Karlsson från Kallinge.
Han blev 93 och redan som 21-åring startade han sin livslånga sportgärning, först som frisksportare senare som gymnast i anrika Kallingeringen.
Kallingeringen var Gunnars livsuppgift och den svek han aldrig. Först i fjol lämnade han t.ex. ordförandeklubban.
Gunnar fick uppleva stora idrottsliga framgångar, ja, han deltog t.ex. i den svenska truppen i Berlin-OS.
Han var stolt och lycklig när han på hemmaplan 1971 fick arrangera Gymnastikspelen med 3000 deltagare där även SM ingick. Dessutom Nordiska Mästerskapen 1975.
Svenska Gymnastikförbundet arrangerade dessutom sin kongress i Ronneby 1981. Bara för att nämna några av dom större händelserna som bar just "Kallinges" signum.
Ingen i Kallinge kom undan Gunnar. Ungdomarna hade inte en chans att smita från gymnastiken. Men så fanns det inte heller några ungdomsproblem på den tiden. Inte i Kallinge!
Jag minns världspremiären med studsmattan i Fritidsgården på andra våningen. Jag minns den minst lika uppseendeväckande testcykeln när vi ungdomar skulle testas. Plötsligt fick man veta hur bra eller dålig kondition man hade.
Just när jag skriver dessa rader ringer vännen Mats Pihlgren, äkta kallingegrabb, och säger:
- Det här är slutet på en epok som lokalt sett är lika stor som när budet om Povel Ramels död kom på riksplanet, säger Mats och ingen kan säga att han har fel i sitt påstående.
Jag intervjuade Gunnar många gånger, såväl min tid på BLT som på radion och jag minns extra noga min sista intervju med honom.
Jag bandade intervjun hemma i hans lilla väl insuttna kontorsrum. Det var på eftermiddagen den 4 mars 2003. Dagen efter skulle Gunnar fylla 89!
Säg den kallingebo som aldrig suttit på stolen innanför hallen vid hans anspråkslösa skrivbord och studerat hans många utmärkelser. Diplomen på väggen kommenterade han på följande sätt:
- Ett billigt sätt att tacka idrottsledare för obetalda samhällsinsatser, sa Gunnar och drog på munnen.
Hans många priser ligger nerpackade i kartonger.
- Dom kan ingen vara intresserad av, sa Gunnar och ville tala om annat.
Min kommentar: Blekinge Idrottshistoriska Förening måste nu, efter Gunnars död, göra en insats för att därigenom rädda en anmärkningsvärt kraftfull ledar- och samhällsgärning för eftervärlden.
Han startade naturligtvis också Ottefoglarne, en grupp med morgonpigga individer, som nu i modern tid samlades i Kallinge idrottshall, tidigare i Fritidsgården.
Jag får nu också veta att en av "Kallinges" sista önskningar var att få ta ett sista farväl av sina idrottskamrater i just Kallinge idrottshall. Så blir det också.
Tack Gunnar som också hann med att lära många av oss att simma. Det skedde mellan bryggorna i ljumma Sänksjövattnet.
Bengts träffsäkra porträtt av legendaren Gunnar W Karlsson kräver egentligen inga tillägg.
Vill bara vidröra "Kallinges" ständigt uppdaterade intresse för samhällsfrågor och politik.
Han var född socialdemokrat men ständigt beredd att kritisera pampfasoner och fjärmande från folket i arbetarpartiet.
Den aktiva kommunpolitiken i Ronneby landskommun(senare Kallinge kommun)och efter 1967 Ronneby kommun överlät han med obrutet förtroende till brodern Gösta "Jack" Karlsson, känd för att våga ifrågasätta och ta revisorsuppdraget på allvar.
Jag drar mig till minnes att Gunnar W ringde mig på redaktionen några dagar efter att äldre brodern begravts i Bredåkra kyrka.
- Konstigt, sa Gunnar W. Där var inte enda från stadshuset på begravningen. Inte en enda representant från socialdemokraterna heller.
- Blir man bortglömd så snabbt, reflekterade han.
Försökte krampaktigt komma med förklaringen att kommunpolitiken numera sköts av proffspolitiker och tjänstemannastaber.Att vårda minnet av veteraner står inte överst på deras agenda.
- Kanske är det så, suckade Gunnar W och övergick till att snacka om Ottefoglarne.
Gunnar W ville inte bli bortglömd. Han såg också till att inte bli det. Han försummade aldrig att informera jourhavande lokalredaktör om vad som timat i Kallingeringen. Först i ett brev. När publiceringen dröjt tre dagar ringde Gunnar W och upplyste humoristiskt men med tydligt budskap att det fanns gott om luckor på Ronnebysidan.
Men en händelse från våren 1936 ville han egentligen aldrig ha publicerad. Det var då han vägrade att ansluta sig till uppfattningen att idrott och politik hör ihop.
Gunnar W var nyvald ordförande i Kallinge SSU - förening då han utsågs att ingå i den svenska uppvisningstruppen i gymnastik i Berlinolympiaden. Kallinge arbetarekommuns dåtida ordförande Axel Hägg uppmanade honom på ett möte i Kalinge Folkets Hus att tacka nej och ta avstånd från nazistregimens propagandaolympiad. Då blev Gunnar W så arg att han kastade ordförandeklubban i väggen och ägnade från den stunden all sin föreningskraft till idrott och friskvård.
Märket i väggen från klubban lär fortfarande synas brukade Gunnar W påpeka.
Kristallklara synpunkter på dagspolitiken fortsatte han att leverera in i det sista.
Mats P