S i Blekinge ger ut bok om gamla kämpar
Hans Gustafsson i Svenska Dagbladet 1980. ( Klicka för större bild)
Socialdemokraterna i Blekinge fyller snart 100!!
Detta ska firas på Ron intill Ronneby brunn den 27 oktober med högtidstal av bl.a. Mona Sahlin.
Samma dag ska ett hemligt bokprojekt presenteras.
Det har nämligen skrivits en bok som bl.a. ska porträttera ett antal kämpar genom åren. Störst utrymme tycks Hans Gustafsson få.
Skånefödde Hans, som kom till Ronneby och blev kommundir.1960. Han föddes i Kvidinge i Skåne 1923 och avled hastigt 1998.
Hans blev 1973, helt otippad och okänd för svenska folket, civilminister. Det var Thage G som hade viskat i örat på Palme att han kände en pålitlig grabb i Ronneby som kunde axla det uppdraget.
Men det vara bara början. Året efter, 1974, utnämndes han till kommunminister. Ett uppdrag han hade fram till 1976.
Bostadsminister blev han 1982. Ett uppdrag som han hade fram till 1988. Hans fortsatte i riksdagen fram till 1994.
Inte sällan kallades Hans Gustafsson för "folkrörelsens A-barn".
Det är Annelie Carlsson, som bara fick en kort tid som blekingebänkens s-sekreterare i riksdagen.
Naturligtvis innehåller jubileumsboken även en rad andra proträtt, men lite hemligt tänker jag lämna åt andra.
Även en jubileumsfilm har producerats.
För egen del arbetade jag på BLT i Ronneby 1973 när det plötsligt på eftermiddagen brakade loss. Ronneby och Blekinge hade plötsligt fått en minister. Tala om "jordskred". Men presskonferens utlystes aldrig. Det kom ett kortfattat pressmeddelande från stadshuset. På den tiden arrangerades inte presskonferenser i onödan.
Men vilket liv det blev.
Hans Gustafsson å sin sida var lugnet själv med den stora, krökta pipan i mungipan och så huvudet lätt på sne...
Bok om Hans G
Att Hans Gustafsson var Blekinges mest meriterade politiker genom alla tider lär ingen kunna ifrågasätta. En fullblodspolitiker alla kategorier dock inte alltid felfri.
Men jämfört med många av hans efterträdare i dagens verklighet kunde han verka ostörd från obehagliga och impertinenta frågor från mediafolk.
Hans Gustafsson behandlades åtminstone i lokalpressen oftast med överdriven respekt. Den kritiska granskningen var överlag minimal.
Möjligen med reservation för nyhetsreportern Lennart Persson på Sydöstran i Ronneby och ibland hans Kna-kollega Donald Holmgren. Båda borta idag men deras rappa pennor har gjort avtryck.
Uppriktigt sagt tror jag att Hans Gustafsson hade haft svårt att klara dagens mediaklimat.
Ett exempel kom i slutet av ämbetsperioden och i början av 90 -talet. Granskande reportrar i stockholmspressen upptäckte att han efter sin tid som statsråd och stadsdirektör uppbar dubbla pensioner.
Krigsrubriker på Aftonbladets löpsedlar och reportern Bengt Michaneck sattes att spåra upp Hans Gustafsson.
Under alla år var Gustafssons telefonnummer till sommarstugan i Saxemaranäs ytterst hemlig.Bara ett litet antal nyckelpersoner i Ronneby hade tillgång till det. Att bara fråga efter det i stadshuset i Ronneby var näst intill ett majestätsbrott.
Men Aftonbladets något mindre häsnynsfulla reportrar knäckte koden. Många i Hans Gustafssons politiska omgivning förfasade sig över att arbetarrörelsens största dagstidning hade sådana arbetsmetoder. Vem hade kritiserat detta journalistiska normala arbetssätt idag ?
Vad vill jag komma med detta resonemang. Jo jag hoppas inte att kapitlen om Hans Gustafsson bara bli en panegyrisk hyllning
Risken finns.
Kanske uppdraget att skildra länets
s -koryféer skulle gått till journalisten och författaren Christer Isaksson.
Hans saknar dessutom varken förankring i bygden eller sympati för arbetarrörelsen.
Mats P