Tänk om det pussats lokalt??
TV 4-journalist med uppgift att granska den politiska makten avnjuter en god måltid. Han gör det i sällskap med just den yttersta politiska makten - statsminister Reinfeldts statssekreterare!
Det är ett bord för två. Inga andra syns på den bild en fotograf från Aftonbladet så påpassligt knäpper. På bilden sträcker sig journalisten lätt över bordet och pussar makthavaren på munnen.
Varför pussas de?
Det har ännu inte klarlagts. Tackar han möjligen makthavaren för maten och vinet?
Det har inte klarlagts? Har frågan ens ställts?
Händelsen är inte alls märklig, anser TV-ledningen. Samma inställning har självfallet reportern själv. Han får medhåll av en annan politisk reporter som anser att "riktiga" journalister, som har till uppgift att granska makten, måste kunna festa tillsammans med just makthavaren!!??
Jag tar mig för pannan och ställer frågan:
Vad hade hänt om detta pussande hade skett lokalt. Att en journalist t.ex. här i Blekinge pussat en makthavare?
De s.k. riksmediajournalisterna hade då "gått i taket" och skrikit om korruption, att sitta i knät på makten osv.
Vi journalister på det lokala planet har alltid blivit beskyllda för att vara för slätstrukna och mjuka när vi haft till uppgift att intervjua ministrar, riksdagsledamöter och andra makthavare.
Nu har vi fått se och höra anledningen till dessa onyanserade påhopp - det har handlat om ren avundsjuka!! Att den s.k. 08-maffian av journalister har velat ha "godbitarna" för sig själva.
Jag är helt övertygad om att lokalt placerade journalister har en betydligt mer rak hållning gentemot makthavarna.
Jag har för egen del aldrig pussat en makthavare.
Däremot, ska jag erkänna, har jag en gång kramat Margaretha Olsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Olofström. Jag tackade henne för maten!!
Det var ingen politisk tillställning. Jag var inte i tjänst. Vi var inte ensamma. Vi var ca. 200 gäster. Jag var inte heller ensam att ge en kram som tack för en trevlig kväll!
En bekännelse till:
jag har även kramat Annica Engblom, numera moderat riksdagsledamot. När kramen kom var hon endast aktiv på det lokala planet !! och det var Annica som tog initiativet till kramen! Jo!!!
Jag skulle sluta på radion och hade just gjort min sista politiska intervju. När jag då som vanligt skulle ta Annica i handen och tacka för hennes medverkan, ja, det var då det hände.
- Nä du, sa Annica, nu ska du få en kram!!
Vi var inte ensamma. Teknikern bakom glasrutan var naturligtvis väldigt vaken i just det ögonblicket.
Jag har också låtit mig bjudas på ostfrallor av Bernt Johnsson, men det var på tidigt 80-tal när Bernt var kommunalråd och hade långa, långa informationer efter kommunstyrelsen. Frallan medverkade till att vi stannade och lyssnade lite längre.
Men pussas?! Nej, där går gränsen. Eller - nej det är med pussen det börjar. Hur ska annars en grävande journalist bete sig?!
Annica Engblom, m, har jag kramat men inte pussat.
Det är ett bord för två. Inga andra syns på den bild en fotograf från Aftonbladet så påpassligt knäpper. På bilden sträcker sig journalisten lätt över bordet och pussar makthavaren på munnen.
Varför pussas de?
Det har ännu inte klarlagts. Tackar han möjligen makthavaren för maten och vinet?
Det har inte klarlagts? Har frågan ens ställts?
Händelsen är inte alls märklig, anser TV-ledningen. Samma inställning har självfallet reportern själv. Han får medhåll av en annan politisk reporter som anser att "riktiga" journalister, som har till uppgift att granska makten, måste kunna festa tillsammans med just makthavaren!!??
Jag tar mig för pannan och ställer frågan:
Vad hade hänt om detta pussande hade skett lokalt. Att en journalist t.ex. här i Blekinge pussat en makthavare?
De s.k. riksmediajournalisterna hade då "gått i taket" och skrikit om korruption, att sitta i knät på makten osv.
Vi journalister på det lokala planet har alltid blivit beskyllda för att vara för slätstrukna och mjuka när vi haft till uppgift att intervjua ministrar, riksdagsledamöter och andra makthavare.
Nu har vi fått se och höra anledningen till dessa onyanserade påhopp - det har handlat om ren avundsjuka!! Att den s.k. 08-maffian av journalister har velat ha "godbitarna" för sig själva.
Jag är helt övertygad om att lokalt placerade journalister har en betydligt mer rak hållning gentemot makthavarna.
Jag har för egen del aldrig pussat en makthavare.
Däremot, ska jag erkänna, har jag en gång kramat Margaretha Olsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Olofström. Jag tackade henne för maten!!
Det var ingen politisk tillställning. Jag var inte i tjänst. Vi var inte ensamma. Vi var ca. 200 gäster. Jag var inte heller ensam att ge en kram som tack för en trevlig kväll!
En bekännelse till:
jag har även kramat Annica Engblom, numera moderat riksdagsledamot. När kramen kom var hon endast aktiv på det lokala planet !! och det var Annica som tog initiativet till kramen! Jo!!!
Jag skulle sluta på radion och hade just gjort min sista politiska intervju. När jag då som vanligt skulle ta Annica i handen och tacka för hennes medverkan, ja, det var då det hände.
- Nä du, sa Annica, nu ska du få en kram!!
Vi var inte ensamma. Teknikern bakom glasrutan var naturligtvis väldigt vaken i just det ögonblicket.
Jag har också låtit mig bjudas på ostfrallor av Bernt Johnsson, men det var på tidigt 80-tal när Bernt var kommunalråd och hade långa, långa informationer efter kommunstyrelsen. Frallan medverkade till att vi stannade och lyssnade lite längre.
Men pussas?! Nej, där går gränsen. Eller - nej det är med pussen det börjar. Hur ska annars en grävande journalist bete sig?!
Annica Engblom, m, har jag kramat men inte pussat.Kommentarer
Trackback