Bengt Mauritzson

Naturlig inspiration på min promenad i dag. Vattnet tillhör Ronnebyån.

Nu har han ringt igen! Kompisen, sedan många år tillbaka, ringer och är nästan orolig när jag inte hunnit skriva i min blogg.
Så därför: jag mår prima. Är i bästa trim efter att nu ha fått ett antal behandlingar av en ytterst kunnig naprapat. För det är ju så att när man sitter mycket, dator och på annat håll med bl.a. sammanträden (möten), ja, då tar helt enkelt en gammal kropp ordentligt med stryk.
Jag har arbetat lite väl hårt nu en dryg vecka och därför känns det nu skönt att kunna bara lufsa i skogen, läsa lite ny/gamla böcker som ligger där och suckar och blir dammiga.
Promenader, långa promenader är bra och därför vädras liksom hjärnan en aning.
Jag kom på en hel rad goa idéer och uppslag. Det handlar om politik, mediciner, dyra mediciner, (inte mina, jag har slutat)  teater, och mitt i allt  mötte jag en ståtlig älgtjur.
Vi möttes av en slump. Naturligtvis.
Han stannade. Jag stannade. Han stirrade. Jag stirrade. Jag vet inte om han tänkte. Jag tänkte.
Vi fortsatte stirra medan vi stod stilla.
Plötsligt vänder han ryggen och rumpan åt mig och lufsar tillbaka in i granskogen. Inget rusande. Det skedde med värdighet.
Jag vandrade en stund längs Ronnebyån. Vackert, så klart!
Hösten är här och den ska bli ovanligt mild, lovar väderspåmännen som har tittat på sina kartor men också på sin statistik.
Jag funderar: vad menar egentligen Ronny Pettersson från Ronneby med sin insändare i Sydöstran.
Han sover dåligt om nätterna. Men han talar i insändaren inte om att han också är politiker. Underlig insändare.
Jag tänker återkomma.
Två änder paddlar ut från strandkanten. Kommer på behörigt avstånd från denna gestalt.
Plötsligt är Musik i Blekinge med sina många musiker i mina tankar. Jag träffade många av dem i förra veckan. Jag ska förklara snart.
Löven på träden har ändrat färg. Nu faller några  och den blöta marken blir färgrik. Det känns som att gå på den vackraste av mattor.
Just det - Jan Lundgren måste jag lyssna till på torsdag kväll. Han dyker upp i sin barndomsstad, Ronneby och spelar på Kulturcentrum.
Nu börjar det regna. Dropp! Dropp! Ösregn. Jag tar in under granen.
Jag återkommer!!