Bengt Mauritzson

 "Min väg, mina val" av Göran Persson. Albert Bonniers Förlag.

Nu har jag läst Persson-boken! En ganska mödosam läsning. Rent av tråkiga 468 sidor. Med bildförteckning och personregister 479 sidor.
Boken är tråkig därför att Persson inte bjuder på något inte redan känt och berättat. Han försvarar och förklarar helt enkelt sina beslut genom åren. Utgivaren anser att boken ska vara lika intressant för politiskt engagerade som för noviser i politiken. Jag vill mena att jag är såväl intresserad som ganska påläst om just svensk inrikespolitik och just därför är boken tråkig, innehållslös och förutsägbar.
Boken borde ha stannat inom det socialdemokratiska partiet och givit medlemmarna en chans till att bättre förstå hur deras ledare genom åren tänkt och varför.
Persson försvarar enbart sina handlingar och när partiet till slut förlorar valet ger han sin dåvarande finansminister Pär Nuder skulden för nederlaget. Nuder ville inte gå med på Perssons förslag att frysa fastighetsskatten, vilket Persson anser att de borgerliga vann valet på.
Dessutom ger Persson de lokala politikerna inom sitt parti stor del av skulden till valnederlaget.
- De lokala politikerna är numera ofta mer måna om att vinna sina egna val än av utfallet i landet som helhet, skriver Persson som slutkläm.
Boken är fylld av många "jag" och "mina" men det framgår ju redan av titeln att det blir så. Jag har försökt att med Bonniers hjälp få veta exakta antalet "jag" och "mina" i boken, men de kunde inte, dataåldern till trots, vara mig behjälplig med detta.
Med andra ord - en bok för partimedlemmar, inte för allmänheten!