Bengt Mauritzson

Hiva stång har jag hört talas om och sett. Foto: www.idrottsforum.org


Krogarna i Ronneby har problem.
Eller är det bevis på att kommunen nu har begåvats med en ny generation krögare som är mer kreativa än sina föregångare?
Hur som helst - det nya magiska i Ronneby är stångdans!?! En kommun, så svältfödd på nya kittlande initiativ att tom. ett antal nya rondellbyggen fram till nu har varit det mest upphetsande.
Därför är det lätt att förstå de lokala redaktörernas intresse för just det nya - alltså stångdans.
En av tidningarna var tom. på plats, trots att stången bestegs först kring midnatt och rubiken blev:
"Nästan naket på nattklubbens stångdans".
I texten hette det sedan: " det blev kanske lite väl mycket naket", vilket senare i artikeln förklaras med att det tydligen blev ett missförstånd (!) mellan bokaren och oss, uppgav krögaren.
Jag kan bara inte låta bli att citera en del av referatet:
" En välsvarvad tjej med silikontuttar fick vargflocken att flämta efter luft"
" Iklädd tomteluva kröp hon på scengolvet i ormliknande rörelser".
" Stringtrosa och en något hög svansföring spädde på det öronbedövande jublet från flocken".
Krögaren är att gratulera. Fullsatt, dessutom ett fullödigt "referat" i tidningen likt ett idrottsreferat!
Nu frågar jag: vart tog stången vägen? Måste det inte finnas en stång för att det ska kunna bli just stångdans? Tjejen fick ju hålla till på det smutsiga golvet. Rena städuppdraget som nu är avdragsgillt. Kreativt tänk igen av krögaren.
Stångdans är säkert kul, men måste vara oerhört svårt. Stången kan ju vara jäkligt hal. Dessutom är den säkert lodrät.
Tidigare har jag bara studerat stora starka män som "hivat stång" och "lyft stång". Naturligtvis behärskar även brandmännen sin stång, men de gör det lätt för sig. De glider ju bara utför och så är de fullt påklädda!
Men dans på stång, utan kläder, det måste bränna oerhört. Eller hur?
Stången kanske är smörjd, men då blir det näst intill omöjligt att komma upp. Kanske därför tjejen fick hålla till på golvet.
Ronneby är på gång. Nej, Ronneby är på stång!

Köks-tv eller microvågsugn? Saknar betydelse - om sju år är det ändå finito.

Ännu en gång är vi lurade. Varenda en i detta avlånga land. Norrmännen är snart blåa i ansiktet och har uppenbara problem att andas. De har skrattat oupphörligt ända sedan vi i Sverige släckte ner det sista av det svenska analoga tv-nätet - naturligtvis Blekinge och Skåne!
Sverige har valt en digital TV-teknik som redan -när den nu har tagits i bruk - är föråldrad!!
Ja, det är sant. Ekot ropade ut nyheten i söndags och hade det inte varit strax före jul hade jag trott på ett slags aprilskämt.
De digitala tv-boxar, som vi alla precis har inhandlat, ja, de är redan föråldrade! Om sju år kan vi kasta dem på sophögen, förlåt återvinningshögen.
Men inte en enda svensk, vad jag har förstått, har ännu reagerat. Är vi redan så totalt förblindade av julens inköp av GPS och platt-tv att vi inte har förstått. Eller har alla bara förträngt.
Terracom, detta statliga företag som ombesörjer radio och tv-sändningarna har kommit på detta nu och det vill de att vi ska gå på!! Aldrig i livet! Terracom har helt enkelt lurat oss alla, väljare och inte minst flertalet politiker.
Norrmännen skrattar och skrattar och vi försöker glömma, därav att ingen enda har reagerat.
Just norrmännen valde det enda raka, den nyaste digitala tekniken med bl.a. HD!
Nästa besked blir väl att vi måste byta alla våra nyligen inhandlade platt-tv. Men visst - hjulen ska ju rulla, och vi blunda!!

 B 3 Junkers på uppdrag under beredskapen i Sverige. Obs klicka för större.

Nästa torsdag (15.11 ) "drabbas" Sölvesborg av ännu en filmpremiär! Senast var det filmen " Minnen från ett varv" som visades för en synnerligen  kritisk och kunnig publik, nämligen äldre varvsarbetare som alla varit anställda på just Sölvesborgsvarvet.
Då som nu är det dokumentärfilmaren Mats Harrysson, född och uppvuxen i Kallinge, som ger oss möjligheten att undvika historielöshet.
" Minnen som bleknar"  är en film om beredskapen i Sverige under andra världskriget. Den är en blandning av intervjuer med människor som minns beredskapsåren. De som mobiliserades under året 1939 är i dag nära 90 år. Inom en snar framtid finns det ingen kvar som längre kan berätta...
Filmen innehåller också en rad dramatiserade avsnitt.
Kent Zetterberg, Försvarshögskolan är sammanhållande och kunnig berättare som bjuder på många "nya" spännande detaljer kring just beredskapsåren.
" Vår berdskap var god", sas det, men hur var det egentligen? Hur fungerade det praktiskt ute i fält? Filmen ger svar på de här frågorna.
Förutom Mats Harrysson är det Martin Midander och Stefan Harrysson som sett till att kommande generationer och inte heller vi själva, födda på 40-talet,  ska glömma vilka umbäranden våra fäder och mammor faktiskt tvingades utstå.
Filmen är 50 minuter och ett mycket viktigt dokument.
Den är producerad av, Midander Film, Arkimedes Film, Bild, Video och Moving Stonecat.

 Inget är längre som förut. Det känns kallt och ogästvänligt. Obs. klicka för att frysa mer.

Vart är vi på väg?
Toppolitiker super och vänslas med s.k. stjärnreporter. Helt öppet! Bilderna publiceras. Så klart!
Riksåklagaren läser rikstidningen och lyssnar till den efterföljande debatten i massmediasverige. Givetvis!
Han inleder en förundersökning.
Plötsligt dyker polisen upp på TV 4:s redaktion. De genomför en husrannsakan! De är ute efter ett kvitto, spritnotan som stannade på drygt 900 spänn för vin och öl till de två huvudpersonerna.
Så gjorde inte åklagarna på tidigt sjuttiotal. När t.ex. allsvenska fotbollsklubbar varje vår bjöd in landets  sportjournalister till s.k. avsparksrträff. Jag var med. Jag var ung och chockad över det jag såg.
Spritbordet var stort och långt! Journalisterna drack! Trots tidig eftermiddag. De kalasen måste ha kostat betydligt mer än 900 spänn!
Nu var det tvärt om. Nu var det TV 4-redaktionen som bjöd den politiska överheten.
Men visst - det är andra tider nu! Mut och bestickningslagen har säkert förändrats sedan 70-talet. Det måste vara så det är.
Nu blev det husrannsakan!
Jag anser  att journalister varken ska bjuda politiker på sprit eller vänslas med de samma, men det här kommer att bli intressant framöver. Om vi t.ex. vänder på kuttingen...
Verkligheten är dock lite bakvänd. Ta de svarta affärerna t.ex. Bara för att så många toppolitiker och statssekreterare nu avslöjats med "byxorna nere" så har det plötsligt blivit nästan rumsrent. Fredrik Reinfeldt ansåg i går att landets journalister gått för långt i sina avslöjanden.
Okej! Är det då fritt fram för oss andra också att betala svart för olika tjänster? Säg det då, annars måste fanskapet publiceras.
Okej, vi har stora problem i vårt land, men detta är inget mot vad som nu utspelar sig i USA.
Manusförfattarna har gått i strejk! Resultat: flera nöjesprogram har måst ställas in. Inga skratt där alltså medan vi nu har övergått från skratt till att nästan gäspa av alla dåliga bortförklaringar.

 Bara fantasin sätter hinder i vägen för hur en tapet kan se ut!

Vi förbereder nästa års revy i Ronneby och nu är det full fart.
Vi kan med fog påstå att det råder tapetyra, långt uppåt väggarna.
I går lördag (3.11) upptäckte vi att det är högt i tak på Gamla anrika teatern i Ronneby.  Väggarna, däremot,  kom liksom emot oss. Det kändes trångt, så - vi tog bort några väggar! Därmed har vi en ännu större scen att fylla med något glatt, färgsprakande och inte allt för snett!
Det är mycket som är på tapeten just nu. Det blåa partiet (mmmmm) har velat förnya, men behöll ändå den blå färgen, men nu har den ändrat sig av egen kraft. Nu är det nattsvart!!
Svarta pengar. Svart städhjälp. Svart byggkraft och svart kaffe för att avhjälpa baksmällan!
Av detta har vi i revyensemblen lärt oss att inte själva fastna i klistret.
På tal om tapetklister - syltburkar finns det också många och många är de personer som vill ha ett finger djupt ner i någon av burkarna. Helst i alla!
Så när vi nu i RonnebyRevyn tapserar väggarna är det bara verkligheten som kan sätta gränser för fantasin. Om det sedan blir lite upp och ner, ja, det bestämmer enbart framtiden.
Vi firar jubileum med årets revy. 20 år är ingen dålig ålder på en revy som varje år är utlämnad åt de händelser som formar oss enkla människor och som har att på åskådarplats studera de kändisar som har ett så rikt och roligt liv.
Vi hoppas att något enstaka av allt galet som redan har inträffat i vårt land och i vårt län ska fastna även på våra tapeter.
Kanske får vi också motlut och uppförsbacke, men vi ska klara av det. Vi har spottat i händerna och nu rullar vi på.
Redan den 2 december ska vi ha så många tapeter på plats att vi kan våga sälja ett antal biljetter. Biljettsläpp alltså på julskyltningen. Allt enligt gammal tradition. I Ronneby ändrar vi inte på något i onödan.
Vi syns!!