Bengt Mauritzson

Roland Gustavsson

Jaaa -  han har ju rätt!

Först tänkte jag: ännu en naturromantiker som reser land och rike runt för att vi ska få upp ögonen för vår egen hembygd. Den gamla politikerramsan, som helt utan grundtanke och förankring, bara rabblats - en levande landsbygd. Hela kommunen ska leva osv.

Redan efter en kvart hade jag ändrat uppfattning. Detta var något helt annat, mer genuint. Han talade med värme och jag litade på vad han sa. En sådan känsla kan inte förmedlas utan att personen ifråga själv har upplevt vad han talar om. Det måste ha kommit med modersmjölken!

Jag talar om Roland Gustavsson, professor och landskapsarkitekt vid institutionen för landskapsplanering, Alnarp, SLU.

Vi var ett hundratal som i söndags i Strångamåla bygdegård lyssnade på just Roland, uppvuxen en bit utanför Bräkne-Hoby samhälle, nämligen på Sjöarp.  Hans pappa Ove var tidigare rektor vid dåvarande skogsbruksskolan på just Sjöarp.

Roland talade  om småskaliga kulturlandskap i Europa och han placerade med en sällsynt skicklighet lilla Blekinge med bl.a. Bräkneåns dalgång och andra blekingska pärlor i ett framtida perspektiv.

Det handlar om upplevelser, att locka människor från övriga Europa till rika upplevelser hos just oss här i Blekinge.

Vad har vi då att locka med? Vad har vi t.ex. att erbjuda  gentemot Toscana i Italien?

Det är så vi blygsamma blekingar funderar och så har vi alltid tänkt. Av blygsel?

Kanske, men mest för att vi undvikit att öppna ögonen, att helt enkelt jämföra på ort och ställe. Att själva besöka Europa och därefter jämföra OCH upptäcka att vi har också skatter!

Det är Roland Gustavssons poäng när han nu försöker ingjuta mod och styrka hos oss blekingar för att just möta framtiden.

Roland Gustavsson anser att vi i Blekinge på inte sätt är i strykklass gentemot Toscana och andra europeiska landskap.

Han pekade på en rad pärlor i vårt eget landskap, av oss själva starkt underskattade. Tex:

Eriksberg, Listerby skärgård,  Göholm, Järnavik, Brunnsområdet med parken och skogen  Bräkneåns dalgång, den just nu mest omtalade och inte minst Karön.

Vi vet det redan och Roland Gustavsson upprepade - Toscana, världens vackraste landskap.

- Men vi har motsvarande landskap här i Blekinge, men det har vi inte talat om för övriga Europa, betonade Roland och gick vidare i jämförelsen.

Centralmassivet i Frankrike. Portugal. Slovenien och inte minst Rumänien.

Dessa länder bjuder på bedårande landskap som blir till livslånga minnen. De uppräknade länderna har precis som vi genomgått förändringar, men dom har på ett helt annat sätt utnyttjat och bevarat kulturlandskapet på ett  sätt som vi inte har gjort.

Roland Gustavsson menar att vi måste satsa på den yngre generationen så att vi kan bevara och vidarutveckla just det småskaliga kulturlandskapet med ängar, vattendrag, bebyggelse, människor och djur som kan hålla det levande och göra det tillgänglig för  andra europeer.

Jag ger Roland Gustavsson helt rätt - vi sitter på enorma pärlor, fullt jämförbara med redan erkända turistupplevelser i Europa - men vi vet själva inte om det.

Jag tror för egen del att vi i Blekinge älskar och har älskat vårt län genom tiderna så hett att vi formligen ÄLSKAT IHJÄL vårt landskap.

Jag menar att vi vill ha vårt vackra landskap helt för oss själva. Vi räds invasionen som kan innebära fyrfiliga motorvägar och andra utbyggnader för att locka turisten. Men vi behöver inte välja den utvecklingen.

Det var just den poängen Roland Gustavsson levererade i Strångamåla, mitt i Bräkneåns dalgång, mitt i länets enorma mellanbygd.

Det behöver inte kosta miljarder, inte heller miljoner att låta oss tala om landskapet Blekinge med helt nya ögon. Helt enkelt se det som en minst lika stor tillgång som övriga landskap i Europa som redan är självklara.

Låt oss tala om detta nu för hela Europa och hälsa alla välkomna att njuta av just vårt vackra kulturlandskap. Det småskaliga kulturlandskapet är också ett världsarv som vi måste lära oss att rätt förvalta och inte minst visa upp.

Visst vågar vi!!