Vi i 5:an
Tävlingsprogrammen i radio(SR) och tv (SVT) har aldrig varit så många som nu.Vi svenskar älskar att tävla!
Tävlingsprogrammen har dock kort livslängd. Detta gäller dock inte radions långkörare "Vi i 5:an". Frågeprogrammet för landets femteklassare.
När årets tävlingsomgång startar på torsdag (11. 1) är det för 44:e året!!
Programmet är det klart mest avlyssnade, i varje fall när det gäller Sveriges Radio Blekinge. Ung som gammal har hjärnkoll på varje tävling och var säker på att det också tävlas hemma vid köksbordet. Programmet sänds mellan 17 - 18. Vanligtvis på tisdagar, men undantaget är premiären som alltså sänds nu på torsdag. Detta för att alla elever i landet inte startar vårterminen samma dag.
Jag har, när detta skrivs på tisdag eftermiddag, just fått frågorna från Ingemar Lönnbom som konstruerar frågorna för hela landet. I Blekinge är han också domare och jag har ännu en gång fått förtroendet att fungera som programledare.
Det smärtar mig dock att Ronneby detta år inte har lyckats få med någon klass. Karlskrona kommun har fyra lag, Karlshamn två, Olofström och Sölvesborg ett lag vardera.
I premiären möts friskolan Svettpärlan i Karlskrona och Ekerydskolan, Olofström.
Spännande ska det bli! Jag älskar ungarna för deras kunskaper, spontanitet och deras förmåga att bjuda oss alla på en timmes radio där spänningen är rent ut sagt OLI-I-I-DLIG!!
Vi hörs!
Ett ansikte
Bonden i Sverige har fått ett ansikte!
Han finns och han lever. Lever nästan som vi andra.
TV 4 har satsat just på bonden och det på bästa tänkbara sändningstid.
Därmed står det också klart att LRF ännu en gång har lyckats med sin lobbyverksamhet! Frågan är om inte detta med TV-bonden slår alla hittills kända grepp från just LRF.
Jag räknar då naturligtvis också in den brett upplagda lobbying som hela tiden sker gentemot regering och riksdag.
Grattis LRF som lyckats göra svenskt jordbruk och bonden till underhållning!? Vem hade kunnat tro detta för fem år sedan. Eller är framgången med serien att vi i Sverige lider sådan brist på bra manus så att en bonde som söker maka blir till en framgångsrik tv-serie? Det måste vara fel eller saknas något någon stans. Jag vet inte vad.
Frågan är dock om inte utbildningsradion, som också gör utbildnings-TV, borde göra en uppföljningsserie.
Inte minst för att visa allmänheten i tätorterna att bonden fortfarande finns och att han är livs levande.
Många barn vet i dag inte varifrån mjölken eller köttet kommer. Många barn lever i tron att produkterna kommer från en fabrik där dom tillverkas, inte bara bereds.
Hur kommer nu TV 4 att följa upp denna enorma publikframgång?
Giftemålet är redan passerat nu väntar antagligen en uppföljare där vi tittare får vara med i sänghalmen när första barnet blir till och med en uppföljare på uppföljaren när den nyfödda bonden gör entré på BB å så ofantliga uppföljare på dessa uppföljare när bonden växer upp och till slut söker fru...
Grattis LRF å grattis TV 4.
Det är dom enkla vardagsnära programmen som gör dagens tittare så nyfiken att man lägger minst en timme i veckan på detta spännande?? skådespel.
Eller är det så enkelt att TV numera har så mycket sändningstid och så lite idéer att en mockande bonde blir till krystad underhållning?
Han finns och han lever. Lever nästan som vi andra.
TV 4 har satsat just på bonden och det på bästa tänkbara sändningstid.
Därmed står det också klart att LRF ännu en gång har lyckats med sin lobbyverksamhet! Frågan är om inte detta med TV-bonden slår alla hittills kända grepp från just LRF.
Jag räknar då naturligtvis också in den brett upplagda lobbying som hela tiden sker gentemot regering och riksdag.
Grattis LRF som lyckats göra svenskt jordbruk och bonden till underhållning!? Vem hade kunnat tro detta för fem år sedan. Eller är framgången med serien att vi i Sverige lider sådan brist på bra manus så att en bonde som söker maka blir till en framgångsrik tv-serie? Det måste vara fel eller saknas något någon stans. Jag vet inte vad.
Frågan är dock om inte utbildningsradion, som också gör utbildnings-TV, borde göra en uppföljningsserie.
Inte minst för att visa allmänheten i tätorterna att bonden fortfarande finns och att han är livs levande.
Många barn vet i dag inte varifrån mjölken eller köttet kommer. Många barn lever i tron att produkterna kommer från en fabrik där dom tillverkas, inte bara bereds.
Hur kommer nu TV 4 att följa upp denna enorma publikframgång?
Giftemålet är redan passerat nu väntar antagligen en uppföljare där vi tittare får vara med i sänghalmen när första barnet blir till och med en uppföljare på uppföljaren när den nyfödda bonden gör entré på BB å så ofantliga uppföljare på dessa uppföljare när bonden växer upp och till slut söker fru...
Grattis LRF å grattis TV 4.
Det är dom enkla vardagsnära programmen som gör dagens tittare så nyfiken att man lägger minst en timme i veckan på detta spännande?? skådespel.
Eller är det så enkelt att TV numera har så mycket sändningstid och så lite idéer att en mockande bonde blir till krystad underhållning?
I köttkvarnen
Jag har besökt en gårdsbutik. En liten gårdsbutik, på en liten ort mitt i Blekinge.
Naturligtvis har den vita väggar. Högt i tak men aj vad smalt och trångt!
Ja, det blev trångt när byns alla (tror jag) invånare kom till den här gårdsbutiken på en och samma gång.
Kön började ute på gatan - så att bara ta sig in i butiken för att slita till sig en nummerlapp var som en brottningsmatch med idel tungviktare som deltagare.
Nummerlapparna, som man naturligtvis måste ha, för att över huvud taget få handla, ja, dom hängde inte vid dörren utan mitt i den lånmgsmala lokalen.
Jag skruvade mig sakta framåt mot den hägrande nummerlappen med en hastighet som bara kan jämföras med den borr som försöker göra en tunnel av Hallandsåsen.
Jag satt ordentligt fast mellan en grovhuggen man med bister min och en lika bred men betydligt vassare dam. Men skruven lyckades och jag tog ett fast grepp om nummerlappen.
En titt på lappen å en blick på nummergivaren högt upp på väggen gjorde klart att jag hade 50 kött- och fläskälskande bybor framför mig i butiken.
I den här butiken finns det inte plats för ånger. Har du väl kommit in kommer du inte ut, ja, inte utan hackekorv, revben eller en sylta i din hand.
Dom riktigt rutinerade i kön handlade stora korgar med fläsk och kött som på olika sätt hade behandlats.
Ja, det fanns kunder som tom. använde sig av rullatorer för att på dom lasta stora berg av allehandla köttprodukter.
När en och en halv timmas väntan var ett faktum, ja, då hade såväl vänster som höger ben domnat bort och en begynnande kramp tog sig sakta men metodiskt upp mot ryggslutet för att stanna till i nacken.
Det var då den glada och gemytlige ägaren till gårdsbutiken kom med en låda chocklad.
Han bjöd oss alla att ta en pralin, men va fan, ben, rygg och armar förlamade, då tackar man försiktigt nej tack.
Det var då en äldre dam med dimmig blick knackade mig lite försiktigt på vänstra axeln och frågade om jag ville ha en bättre placering i kön.
Med den lappen i handen vann jag en dryg halvtimme och jag skall aldrig glömma den svettiga damen
som bara hade två nummer kvar till sin "högsta vinst".
Å jag som hela tiden har litat på att kvällstidningarna har talat sanning när dom förkunnat att svenska folket nu bara äter grönsaker.
Stämmer deras uppgifter, ja, då är gårdsbutiken i det lilla blekingska samhället landets enda undantag. Å det kan kanske också förklara varför landets halva befolkning var just där - just då.
Jag älskar revben och skinka å tänk att på köpet få en upplevelse av Sovjet på tidigt 60-tal. Det såg ut så då när några köttbitar släpades in i en butik som skulle påminna om en charkuteriaffär.
God Jul!
Naturligtvis har den vita väggar. Högt i tak men aj vad smalt och trångt!
Ja, det blev trångt när byns alla (tror jag) invånare kom till den här gårdsbutiken på en och samma gång.
Kön började ute på gatan - så att bara ta sig in i butiken för att slita till sig en nummerlapp var som en brottningsmatch med idel tungviktare som deltagare.
Nummerlapparna, som man naturligtvis måste ha, för att över huvud taget få handla, ja, dom hängde inte vid dörren utan mitt i den lånmgsmala lokalen.
Jag skruvade mig sakta framåt mot den hägrande nummerlappen med en hastighet som bara kan jämföras med den borr som försöker göra en tunnel av Hallandsåsen.
Jag satt ordentligt fast mellan en grovhuggen man med bister min och en lika bred men betydligt vassare dam. Men skruven lyckades och jag tog ett fast grepp om nummerlappen.
En titt på lappen å en blick på nummergivaren högt upp på väggen gjorde klart att jag hade 50 kött- och fläskälskande bybor framför mig i butiken.
I den här butiken finns det inte plats för ånger. Har du väl kommit in kommer du inte ut, ja, inte utan hackekorv, revben eller en sylta i din hand.
Dom riktigt rutinerade i kön handlade stora korgar med fläsk och kött som på olika sätt hade behandlats.
Ja, det fanns kunder som tom. använde sig av rullatorer för att på dom lasta stora berg av allehandla köttprodukter.
När en och en halv timmas väntan var ett faktum, ja, då hade såväl vänster som höger ben domnat bort och en begynnande kramp tog sig sakta men metodiskt upp mot ryggslutet för att stanna till i nacken.
Det var då den glada och gemytlige ägaren till gårdsbutiken kom med en låda chocklad.
Han bjöd oss alla att ta en pralin, men va fan, ben, rygg och armar förlamade, då tackar man försiktigt nej tack.
Det var då en äldre dam med dimmig blick knackade mig lite försiktigt på vänstra axeln och frågade om jag ville ha en bättre placering i kön.
Med den lappen i handen vann jag en dryg halvtimme och jag skall aldrig glömma den svettiga damen
som bara hade två nummer kvar till sin "högsta vinst".
Å jag som hela tiden har litat på att kvällstidningarna har talat sanning när dom förkunnat att svenska folket nu bara äter grönsaker.
Stämmer deras uppgifter, ja, då är gårdsbutiken i det lilla blekingska samhället landets enda undantag. Å det kan kanske också förklara varför landets halva befolkning var just där - just då.
Jag älskar revben och skinka å tänk att på köpet få en upplevelse av Sovjet på tidigt 60-tal. Det såg ut så då när några köttbitar släpades in i en butik som skulle påminna om en charkuteriaffär.
God Jul!
Ut ur dimman!!
Blekinge är ett märkligt län. Ja, inte länet som sådant men väl många av dom personer som har åtagit sig uppdraget att vara politiker. Med andra ord - människor som med het vilja (?) åtagit sig att styra detta vackra landskap.
Jag tänker på högskolan och hur den frågan hittills har skötts. Betyget måste bli ICKE godkänt.
Det är inte beslutet att koncentrera det som återstår av Blekinge Tekniska Högskola (BTH) som gör mig upprörd, nej ,det är hur hela högskolefrågan genom åren har handlagts.
När skolan sjösattes i Ronneby, med stor ekonomisk insats av just Ronneby kommun, uppstod en inflammerad debatt som gick ut på att högskolan skulle vara en hela länets angelägenhet.
Förslag fanns att högskolan i namnet skulle innehålla samtliga fem kommuners namn.
Så här kunde det ha blivit: Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Olofströms Högskola.
Skulle namnet dessutom innehållit "tekniska" förstår du säkert hur orimligt det hade varit.
När nu BTH inte längre klarar konkurrensen i brist på nya idéer, då måste skolan koncentreras till en ort.Men varför just Karlskrona??
Redan för fyra år sedan sågs tendenser till vikande elevantal. I det läget satsade högskolan i Blekinge en miljon kronor på radio- och tv-reklam!!
Miljonen kunde lika gärna ha slängts i östersjön och använts till miljöförbättring.
Vad hjälper reklampengar när eleverna inte längre är intresserade av just data och naturvetenskapliga program.
Universitetet i Växjö vann loppet helt rättvist och dom vann på större rutin och kunskap. Högskolan i Kalmar har också lyckats med sina program.
I Blekinge trodde man att det räckte att leva på gamla idéer och meriter. Titta!! vi har en högskola, men en skola utan program för framtiden är ingen bra högskola.
Jag vet att BTH har ratat idéer på nya program och nya idéer det är vad som nu krävs. Idéer finns, men fram med dom och det genast!!
Lägg kommungränsraseriet åt sidan och hoppa ur sandlådan.
Blekinge och blekingarna kan bättre än vad som hittills har visats upp för övriga Sverige.
Revirpinkandet måste få ett stopp. Det stinker!!! och stanken når långt ut över länsgränsen.
Jag tänker på högskolan och hur den frågan hittills har skötts. Betyget måste bli ICKE godkänt.
Det är inte beslutet att koncentrera det som återstår av Blekinge Tekniska Högskola (BTH) som gör mig upprörd, nej ,det är hur hela högskolefrågan genom åren har handlagts.
När skolan sjösattes i Ronneby, med stor ekonomisk insats av just Ronneby kommun, uppstod en inflammerad debatt som gick ut på att högskolan skulle vara en hela länets angelägenhet.
Förslag fanns att högskolan i namnet skulle innehålla samtliga fem kommuners namn.
Så här kunde det ha blivit: Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Olofströms Högskola.
Skulle namnet dessutom innehållit "tekniska" förstår du säkert hur orimligt det hade varit.
När nu BTH inte längre klarar konkurrensen i brist på nya idéer, då måste skolan koncentreras till en ort.Men varför just Karlskrona??
Redan för fyra år sedan sågs tendenser till vikande elevantal. I det läget satsade högskolan i Blekinge en miljon kronor på radio- och tv-reklam!!
Miljonen kunde lika gärna ha slängts i östersjön och använts till miljöförbättring.
Vad hjälper reklampengar när eleverna inte längre är intresserade av just data och naturvetenskapliga program.
Universitetet i Växjö vann loppet helt rättvist och dom vann på större rutin och kunskap. Högskolan i Kalmar har också lyckats med sina program.
I Blekinge trodde man att det räckte att leva på gamla idéer och meriter. Titta!! vi har en högskola, men en skola utan program för framtiden är ingen bra högskola.
Jag vet att BTH har ratat idéer på nya program och nya idéer det är vad som nu krävs. Idéer finns, men fram med dom och det genast!!
Lägg kommungränsraseriet åt sidan och hoppa ur sandlådan.
Blekinge och blekingarna kan bättre än vad som hittills har visats upp för övriga Sverige.
Revirpinkandet måste få ett stopp. Det stinker!!! och stanken når långt ut över länsgränsen.
Nya drivkrafter
Hej alla på nätet!
Jag är ny i den här kommunikationsformen, men jättenyfiken. Naturligtvis!
Sedan urminnes tider har människan längtat efter att kommunicera med andra. Sätten har varierat. Så klart.
Förr besökte människor varandra, men det var före TV-ålderns genomslag.
Å redan prövar vi nya former för att berika oss på olika sätt.
Redan nu diskuterar man på fullt allvar att TV- och radiokanaler kan vara på väg att försvinna och ersättas med andra kommunikationssätt.
Vi vill titta och lyssna när vi har tid. Det är bra! Detta föder också nya idéer som kan användas av all den nya teknik som redan ropar efter att kunna användas.
Tekniskt begåvade ungdomar har idéer. Låt dom bara få "blomma" ut. Ge dom resurser! och låt projekt misslyckas.
Jag har dom senaste 27 åren arbetat med radio, Sveriges Radio. Ett företag som just nu är föremål för debatt, såväl inom som utanför radioväggarna.
En debatt som gör många radiooter aningen konfunderade. Består dagens samhälle t.ex. enbart av 35-åringar??Nuvarande ledning tycks leva i den tron.
Nej, fram för nya drivkrafter där nyfikenhet och kunskap måste få sitta i högsätet.Vi är alla olika som individer. Låt oss förbli sådana.
Jag tänker återkomma till det här ämnet. Det pågår ett mycket seriöst arbete i Kronoberg, ja hela sydostregionen har samma intresse av att nu få fart på utvecklingsarbetet med nya kommunikationssätt och medier.Högskolorna i Blekinge, Kalmar och Kronoberg och många andra stödjer och verkar i projektet. Inte minst Sveriges Television och Reaktor Sydost m.f. Nu gäller det bara att bredda intresset. Att väcka politiker och företrädare för näringslivet.
Jag vill nu också slå fast att ryktet om min död, här i Blekinge, är något överdrivet.
Rösten har visserligen tystnat, som insändarskribenten påstod, men jag säger som Castro:
Jag lever och jag är fortfarande lika nyfiken på vad livet har att ge efter denna och nästa och nästa dag...
Lev väl!!
Jag är ny i den här kommunikationsformen, men jättenyfiken. Naturligtvis!
Sedan urminnes tider har människan längtat efter att kommunicera med andra. Sätten har varierat. Så klart.
Förr besökte människor varandra, men det var före TV-ålderns genomslag.
Å redan prövar vi nya former för att berika oss på olika sätt.
Redan nu diskuterar man på fullt allvar att TV- och radiokanaler kan vara på väg att försvinna och ersättas med andra kommunikationssätt.
Vi vill titta och lyssna när vi har tid. Det är bra! Detta föder också nya idéer som kan användas av all den nya teknik som redan ropar efter att kunna användas.
Tekniskt begåvade ungdomar har idéer. Låt dom bara få "blomma" ut. Ge dom resurser! och låt projekt misslyckas.
Jag har dom senaste 27 åren arbetat med radio, Sveriges Radio. Ett företag som just nu är föremål för debatt, såväl inom som utanför radioväggarna.
En debatt som gör många radiooter aningen konfunderade. Består dagens samhälle t.ex. enbart av 35-åringar??Nuvarande ledning tycks leva i den tron.
Nej, fram för nya drivkrafter där nyfikenhet och kunskap måste få sitta i högsätet.Vi är alla olika som individer. Låt oss förbli sådana.
Jag tänker återkomma till det här ämnet. Det pågår ett mycket seriöst arbete i Kronoberg, ja hela sydostregionen har samma intresse av att nu få fart på utvecklingsarbetet med nya kommunikationssätt och medier.Högskolorna i Blekinge, Kalmar och Kronoberg och många andra stödjer och verkar i projektet. Inte minst Sveriges Television och Reaktor Sydost m.f. Nu gäller det bara att bredda intresset. Att väcka politiker och företrädare för näringslivet.
Jag vill nu också slå fast att ryktet om min död, här i Blekinge, är något överdrivet.
Rösten har visserligen tystnat, som insändarskribenten påstod, men jag säger som Castro:
Jag lever och jag är fortfarande lika nyfiken på vad livet har att ge efter denna och nästa och nästa dag...
Lev väl!!