Uppbrottsling

I kväll måndag (23.4) ska jag lyssna till en uppbrottsling. Han dyker upp på biblioteket vid sjusnåret, just på Världsbokdagen!
Nu är inte den gamle journalisträven Bertil Torekull någon världskändis, men väl rikskänd. I Ronneby är han mycket känd. I varje fall hos den lite äldre generationen som vet att Bertil är en genuin Ronnebyson.
Efter sin aktiva tid som journalist har han haft tid att skriva en rad böcker, flera med ronnebymotiv och inte minst har han skrivit om sina föräldrar.
Nu har det blivit en bok till och det är den som bär titeln "Uppbrottslingar" .
I boken skildrar han konsten att bryta upp och den ännu svårare uppgiften att på rätt sätt komma hem!
Bertil Torekul vet mycket väl att inga träd växer till himmeln. Inte heller blir man kung på hemmaplan.
Uppbrottet från sin kära hembygd kan vara svårt, men att återvända, om så bara för en dag, kan för många vara ännu svårare. Det gäller att komma hem på rätt sätt. Att inte vara för mer än andra...
Bertil beskriver det så här:
" Varför är det så spänt att komma åter till sin hemstad?
Ibland tror jag svaret är dåligt samvete. Man skäms en smula. Skäms för att man bara stack hemifrån så fort man fick en chans..."
Inte ska Bertil skämmas. Det är andra tider nu. Nu tvingas många flytta, flytta dit jobben finns och det ska väl ingen behöva skämmas för.
Jag ska lyssna i kväll till Bertils funderingar som han alltså ger uttryck för i sin senaste bok " Uppbrottslingar "
Visst måste det kännas fint för Bertil Torekull att få komma hem just denna kväll - världsbokdagen!
Välkommen hem Bertil!!
Förtroende

Hej, hallå!!
Måste bara berätta att jag, som just pensionerat mig, har fått ett riktigt roligt förtroendeuppdrag.
Dom vill att jag ska hålla ett tal till våren!
Jag blev så jäkla överraskad att när jag sa hej då och la på telefonluren, så förstod jag att jag hade sagt, ja tack!
Det är Johannishus Samhällsförening som har kommit med den angenäma inbjudan.
Valborgsmässofirandet i Johannishus sker som vanligt vid Rydsgården, samhällets väl använda samlingsplats för såväl ungdomar som äldres livliga verksamhet.
Vid just Rydsgården lockas det med stort majbål men givetvis också musik och fyrverkeri. NATURLIGTVIS också korvförsäljning!!
19.30 startar härligheten, men nu sitter jag här och funderar: vad i hela friden ska jag tala om??
Jag har hållit ett enda vårtal tidigare och det var i Backaryd 91. Även Backaryd är ju en bygd med synnerligen livaktig verksamhet, så kraven är ju stora.
Så vad tycker du att ett tal till våren, i år 2007, ska innehålla?
Skriv några rader!
Du behöver inte skriva hela talet.
Tack på förhand och lev väl
Varning!

Det varnas numera för både det ena och det andra. Mest varnar kvällspressen och mest varnar dom för att skapa rubriker, rubriker som ska få oss att köpa ännu en blaska.
Dom varnar för oväder, oväder som kan utvecklas till stor fara för allmänheten.
Ibland är det befogat med en varning, men alldeles för ofta överdriver massmedia och det innebär att viktiga och befogade varningar i framtiden kommer att ignoreras av allmänheten.
I dag regnar det t.ex. i Blekinge och just nu kan jag studera små vattendroppar som sakta blir till en liten vacker rännil nerför fönsterrutan.
Hur uttryckte sig då kvällspressen i går inför detta kommande regn?
Jo - dom varnade med följande rubrik:
"Varning!
Varning för regn, blåst och kyla!"
När jag då har kollat med tidigare årsredovisningar med temperatur och väderlek, ja, då visar det sig att det som i dag sker är ett fullt normalt aprilväder!
Vi glömmer så lätt och det vill också kvällspressen att vi ska göra.
I nästa vecka måste dom sannolikt varna för sommarvärmen som sägs vara på väg tillbaka.
Gomidda från Johannishus i ett stilla regn som gör grönskan än mer grön.
Det trodde jag inte

På tal om att vara anonym måste jag bara berätta hur en sökning på nätet slutade.
Nätet är bra, men det kan också vara riktigt dåligt. Ofta kan det dessutom vara riktigt roligt och mindre ofta, rent tokroligt. Som i går.
Jag gick till sökmotorn Google och ville ha bilder på anonyma!! - anonymitét.
Redan vid första söket blev jag minst sagt chockad. På bild dyker nämligen en av Blekinges absolut flitigaste debattörer, politikern och hästägaren Anders Englesson i Karlshamn upp!
Hur i hela friden kan en man som Anders hamna under den rubriken? Han om någon vill ju ständigt stå i rampljuset.
Jag kommer ihåg när Anders Englesson för flera år sedan, mitt i valrörelsen, kom cyklande till ett torgmöte (valdebatt) i Karlshamn iförd blå, lagom skitig overall. Han hade på cykel i ilfart tagit sig från arbetsplatsen "Sojan".
Övriga politiker var som vanligt iklädda slips och kavaj och så berättade Anders ofta och länge om hur han ratade kommunens bjudluncher. Anders var på den tiden KPMLr:s främste företrädare. Det gällde att med alla medel vara så mycket arbetare som det bara var möjligt.
Nu har han klätt om, nu är Anders miljöpartist och för det partiet sitte han i regionfullmäktige, kommunstyrelsens AU, men också i kommunstyrelsen och ett kommunalt bostadsbolag.
Numera kan han visst också ses på dom politiska bjudmiddagarna.
Men att möta Anders Englesson på bild, på nätet, under sökordet anonym det hade i varje fall inte jag berett mig på. Så visst är livet fullt av överraskningar...
...konstaterar jag i ett lite svalare och mer mulet Johannishus
Anonym

Jag läste i dag (måndag 16.4.07) en nyhetsartikel på ronnebysidan i BLT.
Rubriken löd: "84-åring låg med en bruten fot i tre dygn"
Av artikeln framgick att tillkallad ambulanspersonal hade vägrat att transportera honom till sjukhus för vård.
Nu har anhöriga till mannen anmält det hela till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Den anhöriga säger till BLT: "Är det bara den som orkar kräva och bråka som ska få sjukvård, undrar Ingrid, som egentligen heter något annat"
Vad är egentligen den anhörige/a rädd för? Vad tror han eller hon ska kunna hända om det rätta namnet skulle publiceras.
Nu tvingas jag istället fundera på om det är en nära anhörig till journalisten som har berättat om fallet eller om det möjligen är något annat skumt som ligger bakom den helt onödiga anonymiteten.
Men det här är ingen isolerad företeelse. Detta med att inte våga uttala sig offentligt breder nämligen ut sig med rekordfart.
En mycket farlig utveckling, vilket enbart gynnar dom som bär skuld till att fel begås. Felaktiga handlingar kan alltid vi människor begå, men slapphet och likgiltighet ska fram i ljuset!
Se på "fallet Louise" i Vetlanda. Där trodde utpekade tjänstemän att det räckte med att be om förlåtelse.
Sluta med anonymiteten. Stå för era åsikter. Först då kan vi få ett samhälle värt att satsa på.
Bakom skymda ansikten och påhittad anonymitét kan vi hitta på precis vad som helst, men då urartar också samhällsdebatten.
Sagt i ett allt grönare Johannishus måndagen den 16 april 07.
Spektakel

Jag har lyssnat, tittat och skrämts!
Av vad då?
Jo, morgonens s.k. debatt i SVT där Janne Josefsson mötte tidigare kollegan Lars Adaktusson. Adaktusson, numera i kanal 8, behöver tittare och har därför på kort tid skrivit ett antal insändare i DN där han mest slängt skit på sina tidigare kolleger i SVT. Nu senast var det Janne Josefsson som var skottavla.
Adaktusson anser att Josefsson agerar domstol och inte tar ansvar för det han säger och visar i sina program. Grävande journalistik, som utförs på Josefssons sätt, är förkastligt, anser Adaktusson.
Josefsson å sin sida kontrade i morgonens sändning med att ställa frågan:
- När har du någon gång skitat ner dina skor och gjort ett riktigt grävjobb?
Svaret blev svävande och sändningen helt obegriplig. Den s.k. debatten borde aldrig ha sänts. Frågor förblev obesvarade och det blev bara pajkastning där tittaren, som inte är journalistiskt bevandrad, inte kan ha fått ett jota för sina licenspengar.
Programledaren Anne- Britt Pettersson fick inte en syl i vädret. Jo, en!!
Den här duellen mellan Adaktusson och Josefsson borde ha skett på en ölpub istället!
Det hela är nämligen så uppenbart - Adaktusson har få tittare och vill på olika sätt skapa debatt. Visst står det honom fritt att debattera, men släng inte skit på tidigare kolleger.
Visst går Josefsson till överdrift ibland, det erkände han också när han bl.a. tog avstånd från sitt filmande med dold kamera.
Men grävet behövs och många gånger har det tyvärr visat sig att dold kamera kan göra underverk.
Grabbarna i sandlådan avslöjade sig också genom att givetvis fråga varandra om dom tittade på varandras program.
Josefsson svarade: - jag får inte in din kanal!
Adaktusson kontrade: jag tittar på dig ibland, men jag litar inte på det du visar och säger.
Journalistik när den är som sämst. Ja, det var inte ens journalistik. Pajkastningen hade inte ens hört hemma på ett redaktionellt morgonmöte. Men ni ska veta att det är så här det låter på många redaktioner när avundsjukan får fritt spelrum, men låt det stanna vid interna stridigheter. Sådant ska inte TV-publiken behöva stå ut med, än mindre betala för skiten!
Skärpning SVT!!
Johannishus torsdag eftermiddag i vackert solsken.
Ronnebyis?

Ända sedan slutet av 50-talet har bandyvännerna i Ronneby önskat en konstfrusen bana. Isbanor har det byggts - Brunnsrinken och Kockumrinken - men ingen isyta till bandyvännerna.
Bandyfolket har mestadels tvingats spela sina hemmamatcher i Småland!!
Nu har emellertid Brunnsrinken i Ronneby centrum gjort sitt. Den invigdes 1969 och utgör nu i dag ett högriskobjekt - en tickande miljöbomb. Anläggningen innehåller 2.800 lieter ammoniak som ryms i numera utnötta rör.
Ronneby behöver således en ny modern isyta och det innebär att det uthålliga bandyfolket nu ser en ny chans.
Ronneby kommun har tillsatt en utredningsgrupp som årligen har 10 milj. kr. att fördela.
Gruppen är nu närmast inbjuden till en informationsträff. Inbjudare är bandyfolket i Ronneby som också har bjudit in isbaneexperter från Svenska Bandyförbundet.
Träffen arrangeras nu på tisdag kväll (10.4) och tiden är kl. 19. Plats: Knut Hahnsskolans aula.
Informationsträffen är öppen för allmänheten så ta dig gärna dit för att lyssna och ställa frågor.
Jag ska för egen del fungera som samtalsledare och det gör jag med hela historiebeskrivningen som självupplevd. Jag började skriva om en tilltänkt bandybana i Ronneby redan i slutet av 50-talet och jag kan försäkra dig att det under åren stundtals har gått livligt till.
Hoppas att vi ses på tisdag kväll och låt den röda bollen rulla.
Johannishus, Påskdagen 2007
Påskbesök!

Tyskar, men mest danskar har nu anlänt till vårt vackra landskap Blekinge för att Påsk-fira. Jag konstaterade detta när jag för någon dag sedan for till affären för att inhandla ett eller annat ägg och några sillar. Naturligtvis blev det också lite grönsaker och det var just i "gröna hörnet" av affären som jag avlyssnade följande dialog.
En dansk herre kom gående med en rejäl purjolök i sin hand. Han styrde stegen bestämt till en affärsanställd som just packade upp gröna saker.
- Klipper ni av det gröna, den gröna blasten, innan ni väger den, frågade dansken.
Fruktdamen hajade till. Blev först helt tyst, men fick strax åter luft och sa halvskrattande:
- Nej, vi skär inte av den gröna blasten.
- Jasså, det gör ni inte, kontrade dansken. Bladen väger ju bara onödigt och dom kastar jag ju ändå bort.
- Nej, gör inte det, svarade fruktdamen. Dom går ju att använda!
- Gör dom, frågade dansken och såg fundersam ut.
Hans fru såg i det läget ut att att helst vilja gå någon annan stans. Hon log mot fruktdamen som snabbt levererade ännu en nyhet till dansken:
- Vi säljer även bananer och då med skalen på!!
- Jasså, sa dansken och försökte hålla masken.
I det läget exploderade danskens fru av skratt och skakade lätt på huvudet.
Tänk vad olika matkulturer vi och danskarna ändå har. Eller var det bara ett utslag av dansk humor?!
Avlyssnat i gröna hörnan av Kvantum i Ronneby onsdag eftermiddag.
Glad Påsk önskar Bengt i ett solflödande Johannishus på den långa fredagen
Sydöstran!

Toppenkul!
Lokaltidningen Sydöstran har upptäckt och läser min blogg!
I torsdagens tidning blev jag ordagrant citerad utan att uppgiftskällan uppgavs, men det är numera vanligt. Det är bloggarens vardag, men roligt är det ändå att kittla nyhetsmedierna med lite färska nyheter även om nyheterna kan kännas lite vardagsnära.
Lite kittlande är det allt att följa vilka vägar en nyhet tar.
Nu väntar jag bara på att BLT också ska uppmärksamma Peter Örns väntade besök på blekingeradion, men det dröjer säkert för den "stora" tidningen brukar undvika att nämna den blekingska radiostationen vid namn.
Att Radio Blekinge inte heller har berättat nyheten är däremot en framgång. Man ska inte tala i egen sak och det var ju trots allt facket som bjudit in sin vd för att just tala i egen sak - att rädda jobben kvar!
Förstärkning?!

Nu är det klart! - Sveriges Radio Blekinge får oväntad förstärkning. SR:s vd, Peter Örn har accepterat en inbjudan från journalisterna på Sveriges Radio Blekinge att arbeta med dem under en eller två dagar.
För knappt en vecka sedan skrev SJF-sektionen vid SR Blekinge ett öppet brev till just Peter Örn.
"Dialog och möten är viktigt för att nå förståelse och respekt för varandras åsikter och visioner", skrev journalisterna och bjöd in Peter Örn till att arbeta tillsammans med blekingeradions medarbetare.
"En unik chans att hamna mitt i verkligheten", skrev dom i sitt öppna brev.
Naturligtvis är det dom aviserade förändringarna inom SR och inte minst då inom P 4 som har föranlett radiojournalisterna att bjuda in Peter Örn.
Peter är ingen sällsynt gäst på SR Blekinge. Han besöker ofta sin åldriga mormor på Hasslö i blekingeskärgården och då brukar han inte missa ett fikabesök också med blekingemedarbetarna.
Han är väl orienterad i lokalerna och vet inte minst var kaffeautomaten är placerad i radiohuset.
Därför är det inte heller någon överraskning att Peter nu har accepterat att "prya" en eller två dagar på just denna P4-station.
Däremot är frågan vad han har att lära sig? Länet Blekinge kan han utan och innan och dom aviserade förändringarna och besparingarna lär han och styrelsen inte ändra på trots att dom sker ytterst nära mikrofonen.
Men visst - ett snackprogram med lyssnarna under en timma kan han väl alltid hinna med mellan kaffepauserna!
Johannishus 4.4.07 i lätt vårregn
Öppnad dörr

Snälla ordförande Persson - f-låt att jag var tvungen att dammsuga medan du i ditt avskedstal gjorde en tidsresa bakåt. Du försvann i dammbruset just när du hyllade Erlander och du tyckte att Palme i sin utrikespolitik hade gjort Sverige alldeles för stort.
Du nådde mina öron igen just i samma ögonblick som jag drog ut elkontakten till min illröda dammsugare. Det var dags att byta påse. Den var fylld, förbrukad och måste bytas ut.
I samma ögonblick som min nya, oförbrukade påse satt på plats, ja, då var du plötsligt före detta ordförande Persson. Nu heter ordföranden Mona - Mona Sahlin.
På två minuter var bytet avklarat, men tidsresan för socialdemokratiska arbetarpartiet har varit lång - 118 år tog det innan en kvinna fick greppa ordförandeklubban.
Valet i dag var således ett litet steg för partiet men ett hundramilakliv för s-märkta kvinnor!
Moderaterna har fram till i dag kunnat kalla sig det nya arbetarpartiet, men nu är det slut, nu finns det ett ännu nyare arbetarparti. Ett socialdemokratiskt parti som leds av en kvinna - Mona Sahlin.
Hur lång tidsresan kommer att bli för moderaterna innan deras tåg stannar och släpper på en kvinna, ja, det tåget är ännu inte byggt. Det finns säkert inte ens på ritbordet.
Å redan två minuter efter ordförande Mona:s utnämning talar tidningsrubrikerna om kampen som nu börjar mellan Reinfeldt och Sahlin.
Folkpartiet med herr Leijonborg, Kristdemokraterna med herr Hägglund och Centerpartiet med fru Olofsson är redan glömda. Att vara stödparti i det här landet har aldrig varit lönande.
Mona Sahlin å sin sida är redan historisk på många sätt. Ett av dom: hon var först ut som rikspolitiker att använda svart städhjälp, men det behövdes en borgerlig regering för att göra städningen vit! Behovet var väl mest påkallat i dessa kretsar?!
Nej, nu måste jag städa köket också... å i bakgrunden, på tv-skärmen hyllas nu ordförande Mona av en norsk kollega. Naturligtvis en kvinna.
En ny tidräkning har börjat. Nu återstår att se hur länge den varar.
Nystart!

Gå ut i närmaste skog. Dra ett djupt andetag. Blås ut. Dra ett nytt, ännu djupare andetag. Gör det flera gånger och du känner hur dina lungor efter en slags vinterförvaring nu riktigt spritter till. Dom får liksom vingar och plötsligt får också din hjärna en syrekick.
Hela ditt beteende förändras. Helt plötsligt kommer du på dig själv med att t.o.m. nynna på någon obetydlig slagdänga. På några sekunder och efter några andetag tycker du livet är riktigt skönt, spännande och oerhört roligt.
På din fortsatta promenad genom skogen upptäcker du vinterns sista, lilla snöfläck. Isen i ån har släppt sitt grepp och guppar nu mot sydliga nejder, en kort resa, för isen byter snabbt skepnad och blir till extra påfyllnad i vårfloden.
Längre in i skogen är bäckarna fyllda och stenar som legat helt meningslöst i bäckfåran blir nu med hjälp av vattnet till finstämda instrument.
Porlande vatten gör dig ytterligare ung. Du påminns om ungdomens vårar och plötsligt har du tusen idéer i din skalle!
Nåja, flera stycken i alla fall.
Varje vår upplevs på precis samma sätt. Vi har klarat oss igenom mörker och kyla ännu en gång. Flunsan knäckte dig bara nästan. Nu är det nystart som gäller.
Många anser att Nyårsdagen utgör starten på ett nytt år, men jag tycker att året börjar nu med våren.
Solen värmer och småfåglarna har börjat fila.
Årets nystart upplevde jag i dag vid Karlsnäsgården, Ronneby kommuns friluftsgård som drivs av driftiga eldsjälar som alla tillhör Ronneby OK.
En alldeles otroligt välfunnen plats för en nystart.
Ta nu chansen i helgen! Ut i skogen. Flåsa på och ta det alldeles lugnt och lagom snabbt. Njut och bli inte rädd när din syreberikade hjärna plötsligt får dig att utföra saker som du nästan hade glömt.
Ge dig själv en nystart!
Rent hus!

Bättre lite skit i hörnen
än ett rent helvete...
Så har människor länge, länge skämtat och många har också levt upp till denna devis.
Men det här gillas inte av den nya regeringen som tänker göra rent hus!
Många går arbetslösa, många av dessa med akademisk utbildning, och dessa ska nu sättas in i regeringens nyuppsatta städarmé.
Officiellt heter det att skatten ska sänkas på hushållsnära tjänster. Halva avgiften ska vi få dra av. Städstarten är satt till den 1.7.07.
Naturligtvis sätter man inte upp en´ny armé utan debatt. I det här fallet har debatten gått under namnet "pigdebatten".
Av smuts och damm blir det snabbt svart och det är just den svarta städhjälpen som nu ska tvättas bort. Alla som har pengar över ska nu kunna anställa en liten piga eller gosse som kommer med dammvippan i full kariär. Men innan dammsugaren får nyttjas och påsen fyllas, ja, då ska en skattsedel, F-skattesedel uppvisas och frågan är nu hur i hela friden ska alla invandrare, som brukar utföra dessa svarta tjänster, hur ska dom få fatt i en F-skattesedel?
Vad innebär hushållsnära tjänster?
Svaret är långt ifrån kristallklart!
Förutom städning ingår fönsterputs, snöskottning (vid behov) barnpassning. Däremot är det ännu oklart hur det ska bli med gardinerna.
Dom får tvättas med skattestöd och dom får också strykas, däremot är det förbjudet att hänga upp dom nytvättade och strukna gardinerna!!
Det finns fler exempel på hårklyveri när denna nya ´städarmé ska sjösättas av vår nya regering där en ett alldeles nytt arbetarparti ingår. Med tanke på att detta parti faktiskt har huvudansvaret för den nya regeringen borde väl det partiet ha sett till att vi också får hänga upp gardinerna. Nu blir det bara svarta gardiner.
Den nya regeringen har tidigare lovat att det skulle bli enklare att bli företagare, men nu skapar man en skatte- och städlag som blir något av det snurrigaste och mest svårtolkade som företagsfolket i detta land har upplevt.
Innan vi ens har hunnit läsa samtliga städregler, ja, då har sannolikt skiten i hörnen blivit av sådan omfattning att vi
måste beställa en helt annan tjänst... jag tänker på ANTICIMEX!!
Hur var det nu??
Bättre lite skit i hörnen
än ett rent helvete!!
Lev väl!
Blekingsk granit
Lördag 070224 i ett vintrigt Johannishus i Ronneby kommun.
Nu har han gjort det igen, och igen!
Min vän och urblekingen, Mats Harrysson har trollat fram två nya filmer, filmer som han givetvis har erbjudit SVT att visa.
Det handlar dels om en film om Bräkneån och det handlar om den blekingska graniten.
"Människor vid Bräkneån" är en dokumentär som skildrar människor som lever och har levt i Bräkneåns dalgång. Detta är också en uppföljare till en tidigare dokumentär om samma vattendrag som redan har visats i SVT.
"Blekingsk granit" är en film om granit och svartsten. Den skildrar stenens betydelse för landskapet Blekinge från 1900-talets början och fram till våra dagar. Filmen bjuder på två stora berättare som vigde sina liv åt just stenindustrin.
Det handlar om Axel Ingemansson från Mörrum och det handlar om Valter Eriksson från Gylsboda.
Axel avled 1994 men redan 1989 berättade han om stenhuggarens hårda villkor. Nu finns hans berättelse med i just denna dokumentär som också berikas av Valter Eriksson som också avled 1994.
Valter Eriksson arbetade med den svarta graniten.
Båda dessa filmer visar Blekinge och en rad blekingar som arbetat och fortfarande arbetar och lever på ett sätt som hör gårdagen till.
Skulle du t.ex. kunna tänka dig att i dag leva utan el? Så lever Ragnar i filmen "Människor vid Bräkneån"
Dessutom är Blekinge ett vackert landskap, vilket naturligtvis inte undgått Mats.
Jag puffar gärna för dom här två filmerna som borde intressera, inte minst blekinges invånare men också i högsta grad Blekinge Museum. Sedan återstår naturligtvis frågan om SVT över huvud taget intresserar sig för ett stycke blekingsk industrihistoria? Vi får se och påverka.
Mats kommer du i kontakt med på www.arkimedes.se
Nyhetsvärde

Semlan håller oss i ett järngrepp och det till stor del beroende på att just svenska medier älskar att puffa för den här formen av torr vetebulle.
Tidningarna har genom åren varit fyllda av bättre eller sämre semlor. Journalister älskar nämligen semlor så hett att dom aldrig skulle missa möjligheten att själva mumsa. Fast i deras fall heter det att bullarna testas...
Årets tisdag utgjorde inget undantag. I Blekinge Läns Tidning ägnades semlan två hela sidor!! Reportern ansåg, inte utan stolthet, att testet, att utse Blekinges absolut bästa semla, var första gången i världshistorien.
Alltså rekord igen. Vi älskar rekord och vi MÅSTE ha rekord av alla de slag.
Men jag undrar om inte rekordet för Blekinges del slogs 1985 (eller var det 86??) när dåvarande ägaren och bagaren på Kallinge Ångbageri kvalificerade sig till riksfinal i just semlebak.
Mästerskapet arrangerades av Grand Hotel i Stockholm och bagaren fotograferades på flygtrappan upp till en Fokker F 28. Fotograf var dåvarande lokalreportern i Kallinge, Seth Lööf. Bagaren höll en bakplåt fylld med semlor i huvudhöjd.
Hur det sedan gick för bagaren från Kallinge Ångbageri förtäljer inte historien som har återberättats för mig av gode vännen och tidigare kollegan Mats Pihlgren, själv bagarson från Kallinge.
Så visst har den svenska semlan skapat rubriker genom åren och den behåller tydligen ännu greppet.
Är det nostalgi eller är vi helt enkelt så dåliga på att finna på nya grepp?!
Men visst är mandelmassan bäst...
Utpressning!

När Sveriges Radio (SR) nu ska spara 110 milj.kr. inför starten av 2008 då pekar vd, Peter Örn med hela, stora handen och vill spara mest på landsbygdens röst, alltså P 4.
Av dom 110 miljonerna ska 80 milj. kr. sparas i personalkostnader! Naturlig avgång, heter det och så ska det produceras ytterligare två timmar riksradio från Stockholm. Redan nu produceras det dagligen två timmar riksradio - i just den lokala kanalen! Detta också av besparingskrav!
Den lokala radion i SR:s regi har redan slagits sönder.
Dom lokala stationerna leds redan i dag av ett antal satellitchefer inom den tekniska och administrativa verksamheten. I dag inom SR kallad stödverksamhet!
När man nu skär bort ytterligare två timmar av det lokala utrymmet, ja, då återstår i praktiken enbart nyhetsverksamhet. Och vi är tillbaka i utgångsläget, för nästan exakt 30 år sedan, när lokalradion sände i tre dagliga "fönster".
Jag tänker denna gång lämna debatten om pladderradio, flödesradio och andra nedsättande omdömen från personer med enbart stockholms horrisont på näthinnan.
Jag tror att skälet till att radioledningen med Peter Örn i spetsen pekar ut just P 4-kanalen handlar om en slags utpressning gentemot regering och riksdagsledamöter.
Peter Örn vet, som gammal f.d. regeringsföreträdare, att ingen riksdagsledamot kan tänka sig undergräva just P 4-kanalen.
P 4 är riksdagsledamöternas plattform för att över huvud taget nå ut till väljarna. Jag har själv förvånats över hur ivriga riksdagsledamöter runt om i landet har varit att reagera när tidigare besparingar förts på tal.
Jag vet att det just nu pågår livliga diskussioner i riksdagshuset. Diskussioner som går ut på att just rädda den lokala radion i SR:s p4.
Helt klart har SR levt över sina tillgångar, men frågan är om riksdagen denna gång kan tänka om och hiva upp dom ca 100 miljoner som saknas.
Hittills har det varit kalla handen, men fan vet om inte riksdagsledamöterna ändå vill ha sin plattform kvar och när det handlar om deras eget ego, ja, då brukar inte prislappen ha någon betydelse.
Byracka!

Djurskyddsföreningen i Ronneby hade för några dagar sedan kallat till extra föreningsstämma. En genomförd undersökning visade att allt inte hade gått rätt till när det gäller föreningens ekonomi. I skottgluggen satt föreningens tidigare styrelse. Betydande belopp hade betalats ut men saknade underlag som kvitton od.
Rapporten var omfattande varför dom två tidningarna på orten i god tid hade fått ta del av densamma.
Problemet för reportrar och fotografer var dock att endast medlemmar hade tillträde till stämman.
Sydöstrans reporter, som också fungerar som fotograf, löste uppgiften med att vid dörren in till mötet betala och därmed skriva in sig som medlem i djurskyddsföreningen.
Reportern från BLT (Blekinge Läns Tidning) blev vittne till medlemsrekryteringen och han ringde på stört sin chef. Chefen förbjöd honom att bli medlem! Därför fick reportern snällt vänta utanför mötesdörren.
Reportern från Sydöstran, nu medlem i Djurskyddsföreningen och med rätt att påverka mötets inriktning skrev en artikel om sin egen förening. Det gjorde också reportern från BLT, men djurskyddsföreningens nyvunne medlem och reporter kunde också ta bilder under pågående möte och därmed publicera en bild på just en utpekad f.d. styrelsemedlem. Visste den medlemmen att hon skulle hamna i tidningen dagen efter? Det var ju endast medlemmar som släpptes in på mötet...
Kan vi då lita på dom uppgifter som medlemmen publicerade? Kan vi lita på just den tidningens referat? Kanske var det inte reportern som blev medlem? Kanske var det tom. så att tidningen Sydöstran plötsligt var medlem i just en djurskyddsförening i Ronneby. Å vad KAN en medlem skriva eller INTE skriva om vad som sägs på en egen föreningsstämma?
Jag vet svaret. Vad tycker du?
Lev väl!
Alla tillsammans!

Vad menar jag med ungdomar?
Alltid samma fokuserade intresse för våra åldrar. Har vi verkligen fastnat i detta träsk där vi ständigt måste veta åldern på den som har något att säga.
Släng åldersnojan över bord. För tid och evighet. Alla, precis alla, ska respekteras för sina synpunkter oavsett ålder.
Men nu ett svar till er som frågat:
När jag skrev ungdomar syftade jag på åldrarna 15 till 35.
Vissa blir säkert glada över beskedet, andra aningen tvekande, men så är det.
Jag lyssnade på radio för några dagar sedan. Där berättade en man att han just hade fyllt "gubbe". Det visade sig att han var 22!!!
Men lyd ett gott råd - haka inte upp dig på åldersfixeringen. Vi har alla kloka (mestadels) idéer och dom måste tas till vara. Å det måste också politiker och andra makthavare i kommuner och annorstädes lära sig och vi alla måste lära dom att så är fallet.
Att sedan ta betalt för att få ta del av våra idéer, ja, det betecknar jag som bondfångeri. Samhället är ju vi alla. Oavsett ålder!
Om någon 20-åring nu undrar vad just bondfångeri betyder kan jag förklara det en annan gång.
Men tack Micke Gunnarsson som satte fingret på problemet. Du hittar hans blogg på adressen:
http://mickegunnarsson.blogspot.com
Lev väl!
Varför ska idéer kosta?

Av detta beslut blir resultatet, som du förstår, att det blir en ansenlig lokalyta ledig. Vad ska den då fyllas med för framtiden?
För att besvara denna fråga har bl.a. Ronneby kommun nu bjudit in till en konferens. Den arrangeras den 15 februari i just SOFT Centerkomplexet där högskolan i dag är inrymd.
Inbjudningar har skickats till en rad kommuninvånare- unga som äldre.
Det finns dock ett stort problem. Det anser i varje fall den yngre generationen.
- Vi har inte råd att betala 700 spänn för att ge kommunen våra goda idéer, har några kommenterat till mig.
Ungdomarna anser att kommunen istället borde betala för att få ta del av deras goda idéer. Ja, vissa ungdomar hade faktiskt kunnat tänka sig besöka den här konferensen av så stort intresse att dom hade kunnat avstå en dags pluggande eller en dags inkomst.
Men att pröjsa 700 spänn för att över huvud taget få vara med och hjälpa till med framtiden. Ja, det anser ungdomarna är helt fel väg att gå.
Eller kan det rent av vara så illa att man redan på planeringsstadiet har räknat bort alla yngre kommuninvånare som icke gångbara idésprutor.
Jag vet att det i Ronneby kommun finns en rad yngre personer som av hela sitt hjärta hade velat dela med sig av sina kunskaper och idéer för Ronnebys framtid.
Många av ungdomarna används redan i dag av andra myndigheter och kommuner för att inspirerar dem inför framtiden.
Å för detta får dom betalt!! Naturligtvis!!
Beslutsfattarna i Ronneby måste tänka om - för just kommunens framtid!!
Kändis?
Aldrig tidigare har vi fotograferat så mycket och så ofta som i dag. Förklaringen är naturligtvis tillgången till just en kamera. Kameran finns numera i nästan varje bärbar telefon.
Massmedia, företrädesvis den s.k. kvällspressen, lockar med slantar och gör oss alla till lättlockade hyenor.
Resultatet av detta blir att en hel yrkesgrupp, pressfotograferna, snart inte finns!!
Nåja - detta blev till ett sidospår. Även om sidospår i vissa situationer kan vara nog så viktiga och livsavgörande.
Det jag tänkte berätta utspelade sig på en skolgård i dom centrala delarna av Ronneby i Blekinge.
Det inträffade för några dagar sedan.
Plötsligt och helt oannonserat drog en kallfront över landskapet och med rejäl åska som resultat.
Ett stort antal blixtar slog ner i byggnader och orsakade smärre bränder.
En av blixtarna, med efterföljande smäll, drabbade ett stort antal elever vid en skola i centrala Ronneby.
Blixten lyste upp den mörka himlen och det blev naturligtvis stor uppståndelse och rädsla.
Mitt barnbarn, en pigg och mycket välinformed tjej på sju vårar, hade dock en helt annan omedelbar upplevelse än sina kompisar.
- Va??!!
- Vem fotograferade mig??!!
Kompisarna, som redan springande var på väg in i skolans lokaler, i skydd för stora hagel, upplyste henne om att ingen enda fotograf befann sig i närheten.
Hennes reaktion var ju kristallklar: det SKA inte åska i mitten av januari. Inte i Blekinge, men det har hänt att åskan dundrat i januari även tidigare år och det som hände behöver alltså inte vara något nytt bevis på en snabb klimatförändring.
Men vilken sjuåring, även en upplyst sådan, har tillgång till sådan jämförande statistik?
Kändisskapet och fotograferna kommer nog snart ändå, för hon är en skönhet redan i dag...